Nu är bloggen igång. Den har inte alls blivit som det var tänkt. Kvalitéen på det som är skrivet här är inte alls så bra som det var tänkt. Innehållet är inte alls som det var tänkt. Men den är lite som jag, inte alls som det var tänkt.

Brukar kunna slippa mina tankar när jag är upptagen med något, när jag har något annat att tänka på. Men det gick inte istället blev allt bara ännu värre. Plötsligt kom alla tankar iallafall och då var man i en situation där man inte kunde hantera det som man brukar. Hur gör man då?

Känns som om allt blivit för komplicerat för mig. Jag klarar inte av något nu.

Jag har lånat andras känslor för mycket. Jag har tappat mig själv för långt ner. Jag…

Tankar, tankar och ännu fler tankar. Jag vill inte tänka jag vill inte känna. Jag vill inte…

Men har man något val? Vad händer när man inte längre vill, orkar eller bryr sig? Jo allt runt om fortsätter som vanligt. Skillnaden är bara att man hamnar efter. Allt som man inte gör med på en gånghamnar på en hög som bara växer och växer. För man måste göra det, någon gång. Det hjälper inte att inte göra det, man blir inte av med det för det. Enda sättet att bli av med något är att göra det. Jag vet det, men…

Jag börjar tvivla på att det finns något förhållande som fungerar riktigt bra. Det finns många som ser bra ut utifrån men det första man kommer in lite under ytan så inser man att man hade fel. 

Nu har det skett ännu en gång. Varför måste jag alltid se det? Varför måste jag alltid bli inblandad i det? Varför? Jag kan inget göra, jag vet inte vad jag borde göra. Men ändå ser jag det, överallt, hos alla. Varför? Varför måste jag se saker som jag inte kan göra någonting åt, som jag inte kan påverka? Jag vill inte, jag orkar inte, jag kan inte.