Var glad idag, kändes som om allt var på väg åt rätt håll igen. Dagn hade gått bra och nu skulle jag och min familj på det traditionella julbordet som vi går på varje år. Hade känslan av att det kunde bli en riktigt trevlig kväll…

 Men, så fel jag hade. En fel kommentar från mig så var min morsa på dåligt humör, och är hon det så ska alla andra också vara det. Så där sitter man som ett fån på ett julbord omringad av sin familj och inte säger ett ord, samtidigt som man hör allt prat från alla andra runt omkring. Men jag är inte en av de som sitter och pratar med min familj om dagen eller om gamla minnen. Jag är inte heller en av de som sitter i hörnet och är fulla och börjar stöta på servitriserna. Jag är den som sitter i mitten och undrar hur fan jag kom hit, varför jag följde med och hur jag kunde tro att det skulle gå bra.

Jupp 4 veckors apu har nu lett till jobb. Det kunde man inte trott efter första dagen…

Det finns dessuton många fördelar men stället som jag var på. Jag har ju trotts allt varit där 4 veckor utan att ha några förväntningar på mig. Jag har kunnat lära mig sakerna i min takt utan att ha någon press på att prestera. Men den största är att jag faktiskt inte varit så positiv alla dagar, men trotts att de har sett den sidan av mig med så vill de ändå ha mig där. Det är det absolut bästa av alltihop. Nu kommer inte de komma som en chock för dem de dagar när jag kanske inte orkar på samma sätt, för de har redan sett det. En av ägarna verkar tom förstå, han fixade tom sovmorgon åt mig en dag för att han tyckte att jag behövde sova mer.

Vad kan man mer begära? Sen att arbetsuppgifterna kanske inte alltid är de roligaste spelar ingen roll, för det är bra personal och chefer. Det är kommer man mycket längre på!