Kan verkligen inte prata, skriver det ännu en gång….

Jag kan skriva ibland, då kan jag få ut mina tankar och känslor. Men jag kan ine prata.

Förlåt!

Det finns olika saker som man kan missbruka. Jag är väl medveten om hur lätt jag blir beroende av saker, och jag gillar att leka med det. Ser till att jag är precis på gränsen till att bli beroende och sen slutar jag med det. Håller upp ett tag, börjar igen , blir nästan beroende och slutar. Jag kan hålla på så hur länge som helst. Gillar att leva på gränsen. Men tror även att det har gjort att jag aldrig blivit beroende av något heller, för jag vet så väl när jag måste sluta.

Detta gäller dock bara fysiskt beroende (eller vad man nu ska kalla det) så som alkohol, droger, citt, sex osv osv…

För bara ett par dagar sen så insåg jag att jag har psykiska beroenden. Jag är beroende av att veta saker, gärna om andra människor. Beroende av att öra hur de pratar om det som de tycker att är jobbigt, och om deras kännslor. Tanken slog mig då även att tänk om jag egentligen inte bryr mig om de personerna som jag påstår att jag bryr mig om. Tänk om jag bara säger det för att få ta del av deras känslor. För en missbrukare ser sällan vad den gör mot omgivningen, den ser bara vägen till att få det som den vill ha. Det vore helt möjligt alltså att detta bara är en missbrukarsyndrom.

Nästa fråga är då vad jag får ut av detta. Det är inte så svårt att svara på. Jag får ju veta andras känslor och uppfattningar. Det betyder att jag har makt över dem om de gö min nåhot. Dessutom så kan jag helt utan några problem låna olika personers kännslor. Gör jag det så slipper jag känna efter själv, om ni visste hur skönt det är att slippa det.