Ja då har det gått ett år till då. Hm, nyåg på detta åretr ganska puckad högtid egentlien men.. Tror de blir en kul avslutning på detta året iallafall.

Dagen har att åt till att fixa med allt till min familjs middag ikväll, en måltid som jag inte kommer att dla med dem .  Nä ska fortsätta nu och sen bär det av till vänner. Ska bli skönt att träffa er allihop. Om ni läser detta innan vi ses så kan jag förvarna om att delar av mitt hår är grått. Hehe mitt hår vägrar verkligen att bli blont

GOTT NYTT ÅR! Ha så kul och ta hand om er.

Varför klagar jag? Har det väldigt bra egentligen… 

Maria säger:positiv bdb…

Bella säger:jag vet, mkt positiv. men maria vet du?

Maria säger:lr nåt. nä vad?

Bella säger:du är rätt så mycket bäst asså

Maria säger:öhh ok..?

Bella säger:mmh

Maria säger:har du slagit i huvudet?

Bella säger:nej, men maria du fattar inte hur bra du är

Maria säger:nä det gör ja inte, tur e väl d. tänk va jobbig ja skulle va då

Bella säger:jaa, hehe

Maria säger:du e bra du me bella känner att du har en stor del i mitt livsom i dag, känns så jävla tomt när man inte hör ngt från dig

Bella säger:hihi tomt utan dej med maaary

Maria säger:hihihi d kunde man inte trot för 1,5år sen du

Bella säger:neee, knappt ett halv år sen heller

Maria säger:nä d stämmer fan du

Bella säger:mmhm, det bara pang liksom

Maria säger:jupp  

Bella säger:mmh  ;P

Att man inte kan se vad man har. Det finns inte många som har det så här. Tack för att du finns Bella =)

Har försökt hela dagen at skriva på bloggen men det går bara inte. Har börjat skriva men kommer bara ett bar meningar sen tar det stopp.

Det är för mycket i mitt huvud just nu. För mycket som vill ut på en och samma gång. Men det går inte.

Hur vat man vad som är rätt och vad som är fel? När det inte längre handlar om vardagliga saker där det fins tydliga normedr för det. När man är ute på nytt vatten, där ingen har gjort dessa normer. Hur vet man vad som är rätt och fel då?

Är jag stark eller svag?

Hur vet man hur man ska göra, finns det något som säger det? Måste man våga testa något nytt själv? Måste man våga misslyckas?

Är jag stark eller svag?

Varför kan vissa personer få slippa känna? Varför får vissa personer slippa bry sig? Varför får vissa personer sippa se?

Varför kunde inte jag få vara en av dem? Varför kunde inte de som betyder något för mig få vara en av dem?

Jag vill gråta, men jag kan inte.

Jag vill ge upp, men jag kan inte.

Jag vill inte göra något, men jag måste.

Jag vill inte fortsätta, men jag måste.

Egentligen spelar det ingen roll vad man vill eller inte vill för det finns så mycket som man måste. Gör man alla måsten först så kan man göra allt annat som man vill sen. Men måstena måste alltid göras, hur tråkigt det än är.

Jag känner det mer och mer, att jag inte är den som jag vill vara. Att jag gör så mycket som jag inte vill göra. Men ändå gör jag inget åt det. Som vanligt konstrar jag det bara och fortsätter som vanligt. Men tankarna kommer i kapp och får mig att må dåligt. För jag är ingen som jag vill vara, jag är inte nöjd med den som jag är, jag vill inte. 

Men det är inte lätt att bryta ett mönster som man levt i så länge. Tror att detta problem är att jag är så många olika personer beroende på vem jag träffar. Skulle jag då börja ändra alla dessa personer så känns det som om det skulle bli ett för stort jobb. Jag är så olika beroende på vem jag träffar eftersom varje person har format mig till den som passar henne/honom. Det är de som bestämt hur mycket jag kan vara, hur jag kan vara osv.  

Ska jag då ändra på mig så kommer deras osynliga regler att brytas. Klarar alla det? Hur många skulle vara kvar? För mig så är det en viktig fråga, för jag skulle inte klara av att bli själv igen. Har varit det förut men vill inte dit igen. Då är det mycket lättare att bara fortsätta som vanligt. Den enda som inte gillar det är ju bara jag, jag är en, ni är så många. Så jag fortsätter nog som vanligt ett tag till… 

Nu är bloggen igång. Den har inte alls blivit som det var tänkt. Kvalitéen på det som är skrivet här är inte alls så bra som det var tänkt. Innehållet är inte alls som det var tänkt. Men den är lite som jag, inte alls som det var tänkt.

Brukar kunna slippa mina tankar när jag är upptagen med något, när jag har något annat att tänka på. Men det gick inte istället blev allt bara ännu värre. Plötsligt kom alla tankar iallafall och då var man i en situation där man inte kunde hantera det som man brukar. Hur gör man då?

Känns som om allt blivit för komplicerat för mig. Jag klarar inte av något nu.

Jag har lånat andras känslor för mycket. Jag har tappat mig själv för långt ner. Jag…

Tankar, tankar och ännu fler tankar. Jag vill inte tänka jag vill inte känna. Jag vill inte…

Men har man något val? Vad händer när man inte längre vill, orkar eller bryr sig? Jo allt runt om fortsätter som vanligt. Skillnaden är bara att man hamnar efter. Allt som man inte gör med på en gånghamnar på en hög som bara växer och växer. För man måste göra det, någon gång. Det hjälper inte att inte göra det, man blir inte av med det för det. Enda sättet att bli av med något är att göra det. Jag vet det, men…

Jag börjar tvivla på att det finns något förhållande som fungerar riktigt bra. Det finns många som ser bra ut utifrån men det första man kommer in lite under ytan så inser man att man hade fel. 

Nu har det skett ännu en gång. Varför måste jag alltid se det? Varför måste jag alltid bli inblandad i det? Varför? Jag kan inget göra, jag vet inte vad jag borde göra. Men ändå ser jag det, överallt, hos alla. Varför? Varför måste jag se saker som jag inte kan göra någonting åt, som jag inte kan påverka? Jag vill inte, jag orkar inte, jag kan inte.