Att jag hatar att vakna är ett faktum, jag har alltid gjort det och kommer förmodligen fortsätta med det. Jag vaknar nästan aldrig och känner mig ursövd eller lugn.
Men hatar verkligen att vakna och ha en kännsla av obehag, en kännsla av att något är riktigt dåligt. Vet inte vart ifrån det kommer, kan vara hur glad som helst när jag somnar och sen, utan förvarnin, vaknar jag med denna känslan igen. Det är så jobbigt att starta dagen men detta, det drar ner mig så oerhört redan från början. Det gör den enkla grejen att gå ur sängen till ett jätte stort projekt. Allting blir så komplicerat så när jag väl kommer upp til bussen känns det som att det är dags att sova igen.
Vartifrån kommer känslan?
