Har efter lite runtfrågning fått reda på vag bloggkoll är. Det lät ju jätte bra så jag skaffade en, försöker hålla koll på en del bloggar så…

Det första som händer är att man kommer till en sida som inte heter bloggkoll utan till bloglovin(‘). Jag som läser som en kratta läser detta som ”blogg o vin”. Mycket nödvändig information att skriva här. Åter till ämnet, visst funkar bloggkoll bra och är en kul grej, MEN den tar 7 år att uppdatera när ett nyt inlägg har skrivits OCH inläggen kommer inte alltid i rätt ordning.  Kan väl köpa att den inte är så snabb med uppdateringarna men det står ju även en tid för hur längesen inlägget skrevs, denna tid stämmer inte alltid. Det kan stå 6min på ett inlägg som skrevs för 2 timmar sen. Störande.

 Är lite osäker på vad jag tycker om det egentligen, men jag gillar idéen!

Ojojoj vad jag kan sova mycket. Men det är så jag fungerar antingen kan jag inte sova alls eller så sover jag hur mycket som helst. Det går i perioder. En sak är dock alltid den samma, jag är trött. Trött på dagarna, på nätterna och all tid där emellan. Hatar att vakna, blir lika irriterad varje gång för att jag inte fått sova längre.

Min morsa brukar jämt säga ”gå och lägg dig tidigare så ska du se att det inte är några problem. Du kan ju inte vända på dygnet.”

Men problemet som jag har är att min kropp vägrar bli utsövd. Jag har aldrig hittat balansen för hur mycket jag ska sova, för sover man för mycket sp blir man ju trött av det med. Det fins nätter som jag helt struntat i att sova på, bara för att jag vet att jag ändå kommer vara lika trött om jag sovit.

Satt på bussen hem och tänkete på allt jag kunde skriv om på bloggen idag, hade så mycket i huvudet. började komma på texter i huvudet, ja allt var nästan klart. Kom hem och satte mig vid datorn och plötsligt va allt borta. Det var helt tomt i huvudet, hur fan blev det så?

 Fö övrigt har jag varit enormt osocial idag, och alla andra enormt sociala. Kollade på mobilen när jag kom hem och hade 39sms och 4 missade samtal. Endel fick svar men de flesta blev utan, kände inte för det bra. Har en så konstig känsla  eller kanske är det just det jag inte har. Känner ingenting just nu…

Lilla flicka förstå att de alltid kommer svika dig.
Lilla flicka förstå att de inte kommer ändra sig.
Lilla flicka förstå att det bara är dig själv som du sårar.
Lilla flicka förstå att de aldrig kommer förstå dig.

Det är inte lätt med människor som inte förstår, men jag kan välja att inte umgås med dessa personer.
Det är inte lätt med människor som sviker mig hela tiden, men jag kan välja att inte umgås med dessa personer.
Det är inte lätt med personer som bara klagar på mig, men jag kan välja att inte umgås med dessa personer.

Lilla flickan förstå att de alltid kommer svika dig.
Lilla flicka förstå att de inte kommer ändra sig.
Lilla flicka förstå att det bara är dig själv som du sårar.
Lilla flicka förstå att de aldrig kommer förstå dig.

Jag ger alla personer en chans missbrukar de den så säger jag upp min bekantskap med dem.
Det finns ett fåtal personer som fått fler chanser, men dessa personer har gjort något för mig, dessa personer står jag i skuld till på något sätt.
Men min regel är en chans per person, inget mer.

Lilla flickan förstå att de alltid kommer svika dig.
Lilla flicka förstå att de inte kommer ändra sig.
Lilla flicka förstå att det bara är dig själv som du sårar.
Lilla flicka förstå att de aldrig kommer förstå dig.

Trots detta så ger jag min familj chans på chans.
De bränner nästan chanser snabbare än vad jag hinner ge dem.
De sviker ständigt.
De säger saker jag vet att de aldrig kommer slå in, men trots det så hoppas jag alltid, hoppas att denna gången ska vara annorlunda.

Lilla flickan förstå att de alltid kommer svika dig.
Lilla flicka förstå att de inte kommer ändra sig.
Lilla flicka förstå att det bara är dig själv som du sårar.
Lilla flicka förstå att de aldrig kommer förstå dig.

Hoppas alltid att denna gång ska vara annorlunda.
Denna gången kommer de stå för de sagt.
Denna gången kommer de göra det de lovat.
Men nej, inte heller denna gång.

Lilla flickan förstå att de alltid kommer svika dig.
Lilla flicka förstå att de inte kommer ändra sig.
Lilla flicka förstå att det bara är dig själv som du sårar.
Lilla flicka förstå att de aldrig kommer förstå dig.

Varje gång faller jag.
Faller så hårt.
Har lärt mig att inte längre spjärna emot när jag börjar falla.
Varje gång gör det så ont.
Varje gång en bit av mig sönder.

Lilla flickan förstå att de alltid kommer svika dig.
Lilla flicka förstå att de inte kommer ändra sig.
Lilla flicka förstå att det bara är dig själv som du sårar.
Lilla flicka förstå att de aldrig kommer förstå dig.

Men jag lär mig aldrig.
Så fort jag kommer upp igen får de en ny chans.
Nya ord, nytt hopp, nytt fall.

Lilla flickan förstå att de alltid kommer svika dig.
Lilla flicka förstå att de inte kommer ändra sig.
Lilla flicka förstå att det bara är dig själv som du sårar.
Lilla flicka förstå att de aldrig kommer förstå dig.

Kanske är jag negativ av naturen, kanske har jag blivit det, kanske har jag hittat en säker plats i att vara negativ. För visst är det lättare att dra sig tillbaka och låta omgivningen glömma bort en. Visst är det lättare att leva ett liv som bara innehåller en person. Och det är ju alltid lättast att ta den lätta vägen.

Jag vet inte längre vem jag är, men jag vet att när jag är här så är jag så långt ifrån den person jag en gång var. Men det är för längesedan för att jag ska minnas. Alla fasader har blivit till nya personer, personer som omgivningen tycker om. En personlighet, helt skräddarsydd, för varje person i mitt liv. Har tom gjort en till mig själv.

jag är medveten om att det här inte kommer fungera så mycket längre till, men vad finns att göra åt det? Det skulle vara ett sånt oerhört arbete att reda ut allt, skulle inte orka och tror faktiskt inte att jag vill heller.

Så istället drar jag mig tillbaka till min negitivihet, dit jag trivs, dit jag har koll på mig. En hädelse som sker av sig själv, utan att jag ens behöver tänka på det, det har blivit en sån vana.

Måndagar ä inte riktigt min favorit dag och sömnbristen från helgen gjorde sig påminnd rätt ordentligt. När jag är trött blir jag dessutom så jävla osocial, känns ju perfekt nu när sista veckan börjar på apun och man dessutom ska jobba med ägaren denna dag. Denna dag började som alla andra med att göra smörgåsar, runt hundra stycken skulle göras denna morgon. Vanan har satt sig nu och det skulle inte varit något problem om inte ägarens mamma skulle ”hjälpa” till….

Har problem med att samarbeta vanligtvis och det är inte direkt någon för del när man är på skit humör en måndag moron  och ska jobba med en som gör fel hela tiden… Den perfekta starten på veckan. Nästa uppgift för dagen var att göra marsipanfigurer, JAG om någon HATAR MARSIPANFIGURER!!!

Men trots dagen och känslan av att ägaren inte tycker om mig så frågade han om jag var intresserad av jobb, klart man är (ska jag bli rik när jag blir stor så måste man ju börja någon gång). Han skulle kolla upp det iallafall så får vi se om det blir något, i så fall blir det varana helg. Kunde det blivit bättre?

Ord utan betydelse. När man i samma sekund som man hör personen säga det så vet man att det aldrig kommer intäffa. Det splar ingen roll vad det handlar om, om det är jätte seriöst eller världens oviktigaste grej. Jag blir alltid lika besviken, alltid lika trött på mig själv för att jag inte lär mig.

Jag vet ju hur det blir, eller snarare hur det inte blir. Jag vet när en person använder dessa meningslösa ord, dessa luftord. Men trots det så tror jag på dem, varje jävla gång. Att jag aldrig kan lära mig att sluta hoppas, att sluta joppas att den härgången ska skilja sig fråb de andra…

Jag vet ju, men jag vägrar inse det.

Jag vill inte vara jag. Jag klarar inte av det. Jag vill vara en okomplicerad, omedveten och osmart människa. Jag vill bli en O-människa.

Men hur blir man det?

Det är bara jag själv som kan påverka vem jag är, men hur påverkar jag det?

Skulle jag vetat det så kan jag lova er att jag inte skulle ha varit den jag är idag. Har aldrig varit bekväm med att vara jag. Vi passar inte ihop, min hjärna och jag.

Är det någon som har samma problem? Någon som vill byta hjärna?

Allt bara snurrar runt runt runt i mitt huvud. Ingenting känns rätt hur jag än känner, gör eller tycker.

Jag är vilse bland mina tankar. Gick in för att rensa ut bland dem, men någonting gick fel, jag försvann in i det och fick inte ut tankarna från huvudet. Nu är alla tankat och jag kvar i huvudet och ingenting går att förstå. Tankarna blir inte ord, de vägrar omvandlas.

Tappar motivationen totalt. Får mina energikickar att göra något fortfarande, men de varar bara någon minut. Ingenting blir klart, hinner precis bara på börja allt innan energin försvinner igen. Ser bara allt som behövs göras, som borde ha varit gjort, men kan inte förmå mig att göra det. Någonting sätter stopp.

Jag vill inte.

Jag vill ha det gjort, jag vill göra det och jag vill starta det. Men ändå är det något som jag inte vill, något som ständigt stoppar mig.