Kom precis på en sak, ingen i min familj har frågat mig vad jag önskar mig i julklapp i år… Kanske är det lika bra eftersom jag alltid blir så besviken när jag inte får det jag vill ha. Nu blir det en riktig överraskning när man öppnar paketen. Är rädd bara att det blir en stor besvikelse i år med, suck..!

Har jobbat idag. Känns rätt bra, har inte riktigt fått in alla rutiner än bara. Men det kommer väl. Har ju dessutom en super bra chef. Det finns hopp om det…

Ska jobba varannan lördag sen efter nyår. Fick extra så ska jobba måndag och tisdag nästa vecka med. Lite kul att ja fick de dagarna och inte någon annan av de som jobbar extra. Det är ju inte direkt den lugnaste tiden nu att jobba när man är ny men… Aja tror min chef har rätt bra koll på vad jag klarar och inte klarar, riktigt skönt att ha den känslan faktiskt.

Sen får man ju inte glömma alla pengar som kommer in rullandes sen heller. Haha… Har visserligen inte koll på hur mycket jag får i lön men det kommer som en liten överraskning sen i januari, hihi…

I undersökningen igår så fanns det en fråga som löd ”brukar du försöka att inte ha några känslor”. Svars alternativen var: alltid, ofta, ibland eller aldrig. Mitt svar blev ofta. Tycker om att ha känslor när allt känns riktigt bra, men hur ofta gör det det? Gillar inte känslor all den andra tiden, vilket är den mesta tiden.

Tänk om man kunde slippa att ha känslor, vad mycket lättare allt skulle bli då. Förmodligen skulle det även bli tråkigare på ett sätt, men allt skulle ändå bli så otroligt mycket lättare. Ofta är det just ett lättare liv jag skulle vilja ha. Mitt liv har blivit för kompliceratjag förstår det inte längre. Visst inget blir mer komplicerat än vad man gör det till så jag kan väl bara skylla mig själ för hur det är. Men jag vill iallafall få slippa ha alla känslor…

The difference between a friend and a really good friend  

A fiend is a person who you can do something with. A person who you can spend your free time with. You will do things together, and have a fairly fin time together, but you will never have something more together, you will never feel solidarity.

 A really good friend is a person who knows you so well that you will never need to tell her, she still knows. She knows when you feel bad, when you are sad. She sees it in your eyes, she can interpret the feelings your eyes send. 

It can sometimes be hard to do everyday things with her, but it’s of no significance when you have the deeper friendship. This friend will ever be there for you, and you will ever be there for her. This deep friendship makes the hard thing, the hard feelings, so much easier. 

With this deep friendship you will never be alone again. 

But it’s not so easy to find a person who you can get this deep friendship with. It must feel right from the beginning. This isn’t a thing that grows out. It can be better, but it must be there from the beginning. 

Idag så skulle vi vara men då ngn undersökning om hur traumatiska (ehh, har ingenaning hur det stavas) händelser påverkar personer, eller snarare varför endel mår jätte dåligt en längre tid och andra klarar sig ganska bra. Första grejen som man skulle göra var att fylla ett rör med spott, för att se om det finns något genetiskt lika, men ni kan ju tänka er hur reaktionen i en klass blir när alla sitter och spottar i varsitt litet plaströr…

Efter detta var det massa frågor, ca 150 huvudfrågor och sen en massa på varje. Satt nästan en timme med att svara på dessa. Men fattar inte hur några frågor, som man inte behöver ta seriöst eller nåt sånt kan påverka en så myket, hur et kan göra att man minns saker.

Fårstår inte varför man gör såna här undersökningar. Visst man kanske hittar en genetisk likhet någonstans, men vad gör man sen då? Hur går man vidare med det? Ska de kolla upp varenda person i Sverige och se om de har detta ”fel” och sen se till att dessa personer inte behöver uppleva något traumatiskt? Förstår att det inte är så, men varför ska man veta? Vad hjälper det? Blir det inte bara ännu en sak att skylla på? ”Det ligger i dina gener så det är inget konstigt”. Nä, jag förstår inte.

Att jag hatar att vakna är ett faktum, jag har alltid gjort det och kommer förmodligen fortsätta med det. Jag vaknar nästan aldrig och känner mig ursövd eller lugn.

Men hatar verkligen att vakna och ha en kännsla av obehag, en kännsla av att något är riktigt dåligt. Vet inte vart ifrån det kommer, kan vara hur glad som helst när jag somnar och sen, utan förvarnin, vaknar jag med denna känslan igen. Det är så jobbigt att starta dagen men detta, det drar ner mig så oerhört redan från början. Det gör den enkla grejen att gå ur sängen till ett jätte stort projekt. Allting blir så komplicerat så när jag väl kommer upp til bussen känns det som att det är dags att sova igen.

Vartifrån kommer känslan?

Det börjar bli farligt att umgås, när min syster är med. Det är för mycket som sägs mellan raderna, som tur är förstår hon ju inte det men… Ni ser mer av mig än vad hon någonsin gjort. Uppskattar det, ni ´får mig att vara mer jag. Men problemet är när jag inte tänker när hon är med. När jag är med er så behöver jag aldrig tänka, för ni kan acceptera mig som jag är. Underbara ni! Men med familjen är det annorlunda, det har det alltid varit…

 Har aldrig menat att ljuga och dölja saker för dem, men när de inte lyssnade på mig hade jag inget val. Sen blev det bara mer och mer, och nu kan jag inte säga något utan att behöva förklara en massa annat. Tänk om de bara lyssnat från första början, tänk  vad mycket lättare allt skulle varit då…

Borde avslöja mig, men jag orkar inte. Vet inte vart jag ska börja. Kan inte berätta allt, för jag minns inte allt. Kommer de verkligen att förstå? Kommer de verkligen kunna ta sveket? Jag vågar inte, jag orkar inte, jag vill inte.

Men jag är rädd för att jag kommer avslöjas snart ändå. Frågan är bara när och hur det kommer gå…

Vet ni vad? Nu finns de även i Sverige!!! Vad undrar du så klart… Salt & Vinegar Chips så klart! Shit vad gott det är! Kommer bli super tjock nu men va fan …

Förälskade mig i dessa chips när jag var i London, blev så besviken när jag kom hem i gen och insåg att de inte fanns i Sverige… Men nu finns de! Tack Bella för du sa det!

Och du Bella, vi åker till London nästa höst! Det måste bli av! Annars avlider jag

Nu är det inte långt kvar. Känns inte som om julen kommer bli så lyckad i år direkt. Alla verkar ha olika åsikter om vad som ska hända. Ingen har julpyntat, ingen har städat, ingen har gjort någonting och jag orkar bara inte göra det i år igen. Känner inte att jag behöver det, julen allts, i år och därför väntar jag på att någon annan ska göra det. Ska avvakta ochh se vad som händer, om något händer. Farfar ska vara här på julafton iallafall så känns lite som att någon borde inse snart att något behöver göras, men jag vet inte, denna familj slutar aldrig att överraska.

 Sofijah- Du somnade förevigt

Du sa det skulle ordna sig, att allt skulle bli bra
Men du lämnade livet, och du lämnade mig kvar
Allting ser inte likadant nu för tiden
Jag är ganska lycklig men jag saknar dig i livet
Det finns stunder, då jag inte orkar mer
Jag vill ha dig nära för det är bara du som ser
Hur smärtan inombords bara river och värker
Men du orka inte skiten, vet ej om jag gör det heller

Nu gäller det att orka mer, samla mera mod
Måste klara mig igenom livet, kämpa emot
Du valde vägen upp till himmelen och blev fri
Du blev saknad av världen, det vill jag också bli
Du var en människa som ville alla gott
Men det var ingen som förstod, jag önskar dom förstått
Dom borde gett dig kärlek istället för hat
För nu är du borta vännen, kommer aldrig tillbaks

Nu finns de bara minnen kvar, för du försvann
Jag försökte finnas där, ge en hjälpande hand
Men inget hjälpte till, din önskan blev sann
Du somnade förevigt, och jag saknar dig ibland

Nu finns de bara minnen kvar, för du försvann
Jag försökte finnas där, ge en hjälpande hand
Men inget hjälpte till, din önskan blev sann
Du somnade förevigt, och jag saknar dig ibland

Svåra stunder har passerat, utan dig bredvid
Jag försökte hjälpa dig, fan kunde du inte se det?
Det var ditt eget val, ja det du gjorde
Om jag fick bestämma skulle du ha stannat här på jorden
Det går inte en dag utan tankarna om dig
Om jag kunnat rädda dig, jag känner skulden i mig.
Varje nionde oktober, tänder jag tusen ljus
För att hedra den du är och den du var förut

Jag önskar att det aldrig hänt, den där dagen
Fick ett samtal på kvällen, hela natten låg jag vaken
Jag tänkte på vart du skulle komma efter livet
Jag vet inte vart du finns, men jag fortsätter och skriver
Vill att du ska veta, vi saknar dig fortfarande
Vill ha ett svar varför, men ingen kan förklara det
Men jag ber för dig i himlen och hoppas att du trivs där
För utan dig här, är det inte samma värld.