Det känns som om jag slutat tro. Jag hoppas väldigt mycket men jag kan inte saga att jag tror på något direkt. Är det följden av att ha blivit sviken för många gånger? Är det resultatet av att personer ändrar åsikt hela tiden? Jag märker hur ett ”visst” dyker upp i huvudet när någon säger något till mig. Jag märker hur lite jag tror på det, jag märker hur lite jag litar på vad de säger. Håller jag på att tappa tilliten för mänskligheten?

Jag vill inte göra det, jag vill kunna tro på vad som sägs till mig. Men har fått för många tomma ord för att jag ska klara det. Jag håller på något sätt på att ger upp. Jag slutar snart bry mig om vad som sägs. Farligt, väldigt farligt. Men vad ska jag göra? Jag vet inte om jag vill bryta det men gör jag det inte snart så kommer det bli svårt.

Det är trots allt inte så längesen som jag kände att jag kunde lita på personer igen. Som jag kände att det någon sa kanske den menade. Vet vilken lättnad det var, att kunna vara mer rak om vad man ville ha sagt. Men kanske gick det litet för fort. Kanske släppte jag in lite för mycket. Jag var inte längre så noggrann med att analysera ordens trovärdighet innan jag tog dem till mig. Då kom luftorden till mig, alla saker som bara sades men som ingen menat. Förut skulle jag aldrig ha lyssnat på det. Men nu hade jag fått ett bevis på att jag kunde lita på andras ord. Det var så skönt att slippa analysera allt. Men det var dumt.

Jag vill kunna leva ett lätt liv. Ett liv där jag kan tro på vad alla säger, tro på mig själv, våga tro på en bra framtid och sluta backa tillbaka till in negativitet. Ett liv där jag kan hitta mig själv och sen vara den person som jag är. Men jag vet inte hur jag ska komma dit, vet inte vad jag ska göra eller hur. För varje steg framåt tar jag sedan dubbelt så många bakåt. Alla bakslag tar kraften av mig, tar viljan från mig. Men jag vill kunna tro på allt, jag vill inte behöva analysera allt. Jag vill kunna förstå hur andra tänker när de byter åsikt, så jag kan förstå det. Jag vill, jag vill, jag vill men jag vet inte. Jag är hela tiden i obalans med mig själv, viljan och handlingarna kommer aldrig samtidigt.

När ska känslan av obehag sluta komma över mig, när ska jag förstå vad den kommer av, hur ska jag bli av med den? Plötsligt kommer den bara, utan någon tillsynes förvarning. Den kommer och lägger sig över min glädje och kväver den, den kväver alla mina känslor och kroppen övertas av något obehagligt, något som inte går att beskriva.

Känner bara en oro. Den känslan gör att jag mins något, men vet inte riktigt vad det är jag minns. Kan inte sätta några ord på det, ser inga bilder. Men något påminner mig om något, men jag vet inte vad. Det är som att jag återupplever en känsla som jag haft för länge sedan. Jag är tillbaka där, men jag ser inget, jag hör inget, jag märker inget, det enda är att jag känner denna känsla.

Det skrämmer mig. Jag tror mig veta att det är något, men jag vet inte vad. Kommer jag någonsin få veta? På något sätt blir jag rädd för att känna känslan av obehag. Rädslan gör att jag känner ännu mer obehag, och så blir det en ond cirkel. Eller kanske snarare som en spiral, som ständigt byter riktning. Ibland ligger jag längst ut och snurrar runt hur länge som helst och känner mig bra. Men plötsligt är det som om jag gängar i spiralen inåt och känslan kommer, rädslan kommer som stärker känslan, mer rädsla mer känsla osv. Så håller det på tills det blir svagare igen och rädslan försvinner.

Det finns två riktigt jobbiga faktorer i det. Det ena är att jag inte vet vad det egentligen är jag känner och det andra är att jag inte vet vad som utlöser det. Skulle jag veta det så skulle jag få en förståelse och då skulle det kännas lättare. Men hur får man reda på sånt? Hur gör man? Jag vet inte…

Ja då var dagen näst över. Den har varit över förväntan faktiskt, kul att bli positivtöverraskad. Dagen började med att vi åt frukost tillsammans strax efter 9. vad består en frukost på julafton av om inte skinka och julmust? Det enda som var tråkigt var att min morsa, pga ett utbrott kvällen innan, gjort skinkan på morgonen. Detta gjorde då att skinkan var varm och inte speciellt god. Menmen man över lever det. Efter frukosten ”råkade” jag somna i soffan. Då slipper man vara ivägen och få ta all skit från en hysterisk mor.

Kl 12 kom farfar och strax där efter kom en av mina fastrar. Vi åt osv osv. Innan Kalle Anka åkte min faster och jobbade och kvar var vi. Enligt traditionen ska man äta gröt efter Kalle Anka så även i år, men gröten drog ut på tiden eftersom någon glömt att sätta på spisen, inte så lyckat kanske. Aja gröt blev det iallafall och efter det var det julklappsöppning. Känns kanske lite så där att dela ut och få julklappar kors och tvärs utan att farfar fått någon, eller jo han fick två men iallafall.

Efter det skjutsade pappa hem farfar, typ kl 21 och sen skulle vi se på mamma mia som mamma fått i julklapp. Helt plötsligt är alla jätte sura på varandra och alla har något att klaga över. Vilken förändring det kan bli när det bara är familjen i huset igen… Suck.

Aja klarade iallafall nästan en genom positiv jul, visserligen utan någon julkänsla men iallafall… Men tur att farfar var här kan man ju säga, skulle nog inte varit så kul annars…

Allt handlar om att ge och ta, vet inte hur många gånger jag har nämnt det. Men jag tycke att det är så, att genom att hitta en balans mellan detta så når man något. Något som är positivt. Men det känns som att det inte fungerar för mig, känns som om jag bara ger och ger, men sällan får något igen.

Inser att det inte kan vara så, så det måste alltså vara något fel på mig.  Jag måste missa när folk ger tillaka, eller ger jag inte så mycket som jag tror?

Förberedelsen inför julafton är i full gång, totalt kaos. Men än så länge är iallafall sams, vi får väl se hur länge det varar. Usch känns som om jag är jätte negativ, men va fan vet u trots allt hur det kommer bli. Varför skulle detta året vara ett undantag?

På fredag flyr jag, ska bli så skönt. Även om det kanske inte är världens roligaste grej som jag ska göra så ska et bli skönt att komma ifrån allt.

 God jul på er!

Jag brukar försöka hitta på rim till iallafall ett par julklappar varje år. Men man kan ju säga att kvalitén på resultatet ofta är långt ifrån bra. Så i år kom jag på något nytt, jag söker rim på internet. Anser faktiskt att jag var mycket smart när jag kom på det. Kollade runt lite på olika sidor men den här är den absolut bästa. Gör som jag, det är ju trots allt tanken som räknas.

Visst blir det kanske inte lika kul när man inte skrivit dem själv, men som sagt det är tanken som räknas. Dessutom så finns det oftast väldigt många förslag, iallafall om man köpt ”vanliga” julklappar, och då är det bara att välja ett som man tycker passar.

Allting förändras hela tiden det vet jag också, men ibland känns det jobbigt när man inser det. När man ser hur uppenbart det är. Något som jag uppskattade för ett halvårsen har blivit till en grej som jag stör mig på. Men varför är det så? Varför ändrar man uppfattning om olika saker?

Visst är det bra med förändring och att allt förändras, det är inte det jag menar. Men ibland kan jag störa mig så otroligt mycket på att jag ändrar uppfattning om något. Känns som att allt alltid slutar med att allt förändras på ett sätt som gör att jag och det glider isär, som om jag inte passar ihop med något. Jag är ett ämne som suger åt sig allt men som bara kan hålla kvar det ett litet tag innan jag tappar det.

Skulle vilja hitta något som jag kunde hålla fast vid, något som alltid skulle finnas för mig. Men är rädd för att det inte finns något sådant. Jag är jag, som en felande läk, det funkar ett tag men aldrig i längden liksom.

Fick den av Trassel ska jag vara helt ärlig så förstår jag inte så mycket av det men…

Reglerna:
1. De som mottagit awarden ska lägga upp en bild på den.
2. Länka till den bloggen du fick den ifrån
3. Ge den vidare till sju andra bloggare & länka till deras sidor.
4. Lämna ett meddelande i deras bloggar, så de vet att de fått awarden.

Åsa, kanske var det din blogg som gjorde att jag såg något och lärde känna dig? Underbar person som förstår hur jag tänker och känner. Tack underara person för att du finns!

Johanna, känner egentligen inte dig men något är det ändå som jag gillar hos dig. Hm, kan inte riktigt sätta ord på kännslan men något är det!

Bella bus, något har hänt i höst. Plötsligt känns det liksom så tomt när du inte är med. Får se till att vi ses på lovet, och att resan till london nästa höst faktiskt blir av. Det är för övrigt denna människa som övertalade mig att starta en blogg, sen tvingade jag henne med. (länkar inte till henns blogg, är rädd för att hon ska strypa mig eller nåt då.)

Har julpyntat hela huset idag, eller rättare sagt nedervåningen men det är det spm räknas som ”hela huset”. Även om inte allt blev bra, även om allt inte blev som jag ville och även om jag och min morsa blev osams ett par gånger så har det faktiskt spridits en svag men ändå julstämning över huset. Känns faktist rätt skönt att ha allt på plats såman slipper tänka på det något mer.

Snart är det faktiskt jul, inte alls många dagar kvar. Jobbar måndag och tisdag med så kanske kan alla hålla sams fram till jul här hemma ;P. Min bror och jag fixade julgranen idag med, fast han är rätt skeptisk till att bara ha röda kulor i ”det ser ju jättetråkit ut ju, ja vill ha discogran” Discogran hade vi för nåt årsen när ingen orkade pyntaq granen. Jag smart (lat) som alltid kom på att man kan ju slänga på en 16m lång ljusslinga i granen. Ljusslingan går dessutom att ställa in på olika blinkningar. Jag och min bror tyckte det var jätte coolt men de övriga var rätt skeptiska. I år ska farfar och ev en aster komma på jul så då är det äst att hålla det mer traditionelt…

Idag är tanken att resten av huset ska julpyntas, får väl se hur det blir med det men. Har iallafall fått tillbaka lite jul känsla. Tror att mycket av det berode på att jag jobbade går. För det stället ger så otroligt mycket stämning, märkte hur tomt det blev när apun va slut.

Har som vanligt missat att det är advent idag och julafton kommer väl med komma som en chock. Menmen allt kan ju inte vara perfekt varje år (om det ens kan vara det något år).