Behind Blue Eyes

No one knows what it’s like
To be the bad man
To be the sad man
Behind blue eyes
And no one knows
What it’s like to be hated
To be fated to telling only lies

No one knows what its like
To be the bad man, to be the sad man
Behind blue eyes. 

Jag orkar inte mer nu, jag ger upp. Det finns inte längre något hopp, jag har tappat all motivation till allt. Jag ger upp. Varför har jag inte gjort det tidigare? Jag har ju varit medveten om det så länge, förmodligen för att jag är den fega jäveln som jag alltid varit. Men nu orkar jat inte längre, jag vill bara inte. Jag vill absolut ingenting.

Allt jag gör blir missuppfattat, ingen förstår fullt  ut. Inget jag kan klandra ngn för, Men det är jobbigt att inse, det gör så ont. Nu är hoppet ute.

Ingen kan förstå mig förrän jag själv gör det och jag kommer aldrig göra det. Måste ge upp mig själv nu. Men hur gör man det, vad händer då? Men jag måste, det finns inte längre ngt alternativ.

Hjärnan, kroppen, orden och jag går inte ihop, allt är så fel.

Jag ger upp!

Känner puls i magen igen. Vet inte varför jag gör det. Känner den och ser den. Men varför håller det på så här? Varför känner jag den bara vissa dagar, varför är den så tydlig ibland? Blev livrädd första gången jag märkte den, trodde jag var gravid. Men den kommer och går utan någon logisk förklaring.

Pulsen i magen, ett stort frågetecken för mig.

Vad är slumpen? Var finns den?

Om jag tar upp två klot som råkar ligga i närheten och sätter ner det ena några steg bort.
Sedan siktar jag med det andra och kastar. Jag får träff.
Var det en slump? Delvis.
Varför är det så? För jag kunde ju lika gärna missat.
Om jag nu hämtar klotet igen och slänger iväg det utan att överhuvudtaget se åt något håll och inte träffar, är det då en slump?
Svaret blir nej, men varför? Eftersom jag inte siktade.
Det hade dock varit en slump om jag träffat.

Slutsatsen blir att ibland är det slump och ibland inte.
Slumpen finns inte i sig själv, den finns endast samtidigt med något annat. Det är en större slump om jag träffar utan att sikta och det är en mindre slump om jag träffar då jag siktat.
Jag måste ha två klot, ett att kasta och ett att sikta mot.
Alltså, utan klot och utan vilja att träffa kan den slumpmässiga träffen inte hända. Med andra ord är slumpen spelet mellan verkligheten och min vilja att förändra den.
Verkligheten, nödvändigheten härskar. Min vilja styr. Men slumpen avgör.

Jag kan inte utesluta slumpen så länge verkligheten och min vilja inte är helt identiska.