Känner mig verkligen inte bra. Huvudet pulserar, fryser så att jag skakar, orkar knappt gå ner för trappan och har ont i hela koppen. Hjärnan har börjat fungera igen, den vill göra saker. Men kroppen säger ifrån, varje tanke gör ont, varje andetag. Det finns bättre stunder i sitt liv…

Jeansen

En 19 årig pojke, vi kan kalla honom Jonas, gick runt på stadens gator. Det skulle inte ha varit en så märkvärdig sak om inte klockan var 02:45 och trots kylan denna decembernatt så var han klädd i jeans och T-shirt. Dessa jeans som hans far en gång köpt till honom var hans stolthet. Omgivningen hade inte samma syn på dessa gamla slitna byxor som hade ett antal år på nacken och inte var tvättade de senaste månaderna.

Jonas gick där på gatorna i staden, gata upp och gata ner. Han gick helt utan mål, bara för att ha någonting att göra. Ruset satt fortfarande kvar och han visste att han inte skulle kunna sova på flera timmar.

Han hade lämnat alla de andra för ikväll. De hade börjat bli för aggressiva, han visste vart det var på väg. Det var likadant nästan varje kväll och han ville inte vara en del av det. Han ville inte se, han orkade inte längre se på det. Så han hade gått därifrån och nu var han här, ensam ute på stadens snötäckta gator.

Under tiden som han gick där tänkte han på hur hans liv kunde ha sett ut om han hade haft en vanlig familj. En familj där föräldrarna levde ihop och älskade varandra och sina barn, eller det kanske inte är så familjer ser ut? Det kanske bara var en fantasibild av en normalfamilj.

Han hade aldrig fått uppleva detta när han var liten. På den tiden hade familjen bott i en trea ganska centralt i den lilla staden. I lägenheten hade det varit svårt att känna sig trygg. Det var mycket personer som kom och gick under dagen och i perioder var båda föräldrarna arbetslösa. Stämningen blev ofta spänd eftersom det ständigt var ont om pengar vilket ledde till bråk.

När Jonas var 7år flyttade hans pappa ifrån dem. Det var då allt började gå riktigt snett. Hans mamma hade börjat dricka för att hantera separationen. Hon hade många pojkvänner och Jonas hade tappat räkningen på dem, en del hade varit snälla men inte alla. Några av dem hade inte alls tyckt om Jonas men det var inget som mamman hade brydde sig om.

Under hans uppväxt blev hans pappa som en gud för honom, inte för att han var bra utan för att de väldigt sällan träffades. De gånger som de faktiskt träffades såg Jonas verkligen fram emot. Men med åren så blev tillfällena allt mer sällan och samtidigt träffade hans mamma en pojkvän som inte alls gillade Jonas. Mamman och den nya pojkvännen skaffade ett barn och Jonas kände sig inte välkommen hem längre. Han började vara kvar ute på stan efter skolan och träffade nya vänner. Dessa vänner såg honom, det kändes så skönt att någon äntligen gjorde det igen. Hans nya kompisar var spännande och han började träffa dem allt oftare istället för att gå till skolan.

En dag när Jonas kom hem så låg det ett paket på hans säng. Han gick fram och såg att det fans en lapp på paketet som det stod ”till min älskade son från pappa” på. Han öppnade paketet och där i låg ett par jeans. Han blev glad och ännu en gång hade hans pappa visat mer än vad hans mamma hade gjort. Han tog på sig jeansen som kom att bli hans mest älskade ägodel.

Nu gick han här på gatorna mitt i natten i sina jeans och tänkte på hur det kunde ha varit. Men sakta insåg han att det inte hade någon betydelse hur det varit, för det var inte så längre. Han måste ta tag i sitt liv om det skulle bli någon förändring.

Lärarens kommentar:

Har läst din välskrivna berättelse, som känns som en början på något
längre. Har du funderat på en fortsättning? Hur som helst, det här är
MVG-mässigt!

Har kännt mig bättre än vad jag gör nu…. Både fysiskt och psysiskt utmattad, orkar ingenting. Drack igår, mindre lyckat. Cider är och har aldrig varit min grej. Blev inte riktigtfull, va något märkligt mellanläge jag hamnade i. På detta blev det dessutom en massa sms, missförtolkade såna. En natt å en förmiddag på toa, men inte enbart för bakfyllans skull, nä min kropp orkade inte längre. Den försökte vända ut och in på mig. Den ville inte längre jag ville inte längre…

Sov halva dagen och åkte hem sen, nu ligger jag i sängen me dubbla täcken och fryser som en tok. Kroppen orkar inte, jag orkar inte.