Trots att jag trivs så bra här. Trots att jag vaknade och kännde mig utsövd för första gången på länge. Trots det så känner jag rädslan, rädslan över att allt ska bli förstört här. Att jag inte längre kan känna allt positivt om det här stället. Rädslan stoppar upp min glädje, den får mig att dra mig tillbaka till min trygga negiativitet. för är man där så kan man inte bli besviken, är man där så är ju allt negativt väntat och inget kommer som en överraskning. Är man där så slipper man falla. Jag gillar min tryga negiativitet.
Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu
Gott att du fått sova ut. Vet precis vad du menar med rädslan, fastän jag har jobbat så med mig själv är min rädsla att att inte fortsätta ha det bra stor. Det är en slags trygghet i det du skriver, att negativiteten gör att man inte blir besviken i samma utsträckning. Det som jag lärt efter mycket ältande är att när jag har hittat en trygg plats så låter jag den vara trygg, rädslan sitter i ryggraden på oss som känner så här men det går att kontrollera den de gånger vi är trygga. Vi vet att rädslan finns och lägg märke till den och släpp den för stunden. Skriver nog lite flummigt, iallafall, vet vad menar och känner