Det är så konstigt, är i Blekinge nu i huset som min morsa ärvde av sin faster, och i det här huset känner jag mig hemma. Har inte varit så mycket här elller jo de två senaste åren har det väl varit en ganska ofta men inte innan det. Det är inte en trygg plats från min barndom eller något sånt, förstår inte riktigt hur jag kan gilla stället så mycket.
I detta lilla hus känner jag mig glad, allt känns så lätt och jag har aldrig några problem att sova. Allt är så mycket lättare här, allt känns mycket mer öppet på något konstigt sätt, och jag gillar det.
Hemma hittar jag inte tryggheten längre. Känns bara som att man går runt på ett minfält och bara väntar på att ta ett felsteg igen. Man kan aldrig slapna av för då trampar man garanterat fel.
Så gott att du har hittat ett ställe där du bara kan vara dig. Det behöver du verkligen.
Sov så gott där du är.