Var glad idag, kändes som om allt var på väg åt rätt håll igen. Dagn hade gått bra och nu skulle jag och min familj på det traditionella julbordet som vi går på varje år. Hade känslan av att det kunde bli en riktigt trevlig kväll…
Men, så fel jag hade. En fel kommentar från mig så var min morsa på dåligt humör, och är hon det så ska alla andra också vara det. Så där sitter man som ett fån på ett julbord omringad av sin familj och inte säger ett ord, samtidigt som man hör allt prat från alla andra runt omkring. Men jag är inte en av de som sitter och pratar med min familj om dagen eller om gamla minnen. Jag är inte heller en av de som sitter i hörnet och är fulla och börjar stöta på servitriserna. Jag är den som sitter i mitten och undrar hur fan jag kom hit, varför jag följde med och hur jag kunde tro att det skulle gå bra.
Måste bara säga att du är klockren i att beskriva det som du känner
Jag ser dig som ett utropstecken och frågetecken. Ett frågetecken som försöker leta efter en bra förklaring till varför din familj uppträder som de gör. Utropstecknet står för: Nä nu får det vara nog!!
