Kanske är jag negativ av naturen, kanske har jag blivit det, kanske har jag hittat en säker plats i att vara negativ. För visst är det lättare att dra sig tillbaka och låta omgivningen glömma bort en. Visst är det lättare att leva ett liv som bara innehåller en person. Och det är ju alltid lättast att ta den lätta vägen.
Jag vet inte längre vem jag är, men jag vet att när jag är här så är jag så långt ifrån den person jag en gång var. Men det är för längesedan för att jag ska minnas. Alla fasader har blivit till nya personer, personer som omgivningen tycker om. En personlighet, helt skräddarsydd, för varje person i mitt liv. Har tom gjort en till mig själv.
jag är medveten om att det här inte kommer fungera så mycket längre till, men vad finns att göra åt det? Det skulle vara ett sånt oerhört arbete att reda ut allt, skulle inte orka och tror faktiskt inte att jag vill heller.
Så istället drar jag mig tillbaka till min negitivihet, dit jag trivs, dit jag har koll på mig. En hädelse som sker av sig själv, utan att jag ens behöver tänka på det, det har blivit en sån vana.
Hm, lycka till i din negativitet. Ibland är det gott att vara så negativ, jag är det just nu mot sjukvården, men att söka sig dit och jag tror du är den första jag hört säga att det går att trivas där i all negativitet.
Jag önskar dig bara all lycka vart du än söker dig
Hej igen!
Glömde att säga att du får säga till om du inte vill att jag skriver kommentarer till dig så som jag gör!! Jag gör det bara för att du är en speciell tjej med speciella tankar och känslor. Läser allt du skriver.
God natt
Vill absolut inte att du slutar kommentera. Dina kommentarer är som ett bevis på att jag inte är helt borta ;P
Åh lilla vackra fina sanna flicka. Börja med att skrapa på ytan på en av de lättaste fasaderna mot en av de säkraste personerna i din omgivning. Våga känna, falla, leva och känna mer. Det gör ont… Men det positiva är att du inte behöver göra så mkt mer än de där skrapandena på ytan då och då, så ofta du hinner, vågar och orkar. Sen löser sig resten automatiskt.
Som att börja lirka i en knut, när den väl sedan är upplöst blir det lätt att nysta ut trasslet. Så småningom har du byggt upp tillräckligt mkt för att orka ta resten av trasslet. Så det är inte så stor röra att röra ut som det är att skapa den.
Varje snörbit som noggrant stoppats i ögla för ögla, lagts höger över vänster in och sedan ut behöver bara dras ut med ett drag. Om man luckrat upp knuten tillräckligt mkt från början.
Åh, tänk om jag kunde lyckas med detta själv också! Lätt för mig att säga, och jag önskar att jag kunde säga att jag vet därför att jag varit där. Men det vore inte hela sanningen, men möjligen en bit av en av mina fasader…