Ord utan betydelse. När man i samma sekund som man hör personen säga det så vet man att det aldrig kommer intäffa. Det splar ingen roll vad det handlar om, om det är jätte seriöst eller världens oviktigaste grej. Jag blir alltid lika besviken, alltid lika trött på mig själv för att jag inte lär mig.
Jag vet ju hur det blir, eller snarare hur det inte blir. Jag vet när en person använder dessa meningslösa ord, dessa luftord. Men trots det så tror jag på dem, varje jävla gång. Att jag aldrig kan lära mig att sluta hoppas, att sluta joppas att den härgången ska skilja sig fråb de andra…
Jag vet ju, men jag vägrar inse det.
