Kanske är jag negativ av naturen, kanske har jag blivit det, kanske har jag hittat en säker plats i att vara negativ. För visst är det lättare att dra sig tillbaka och låta omgivningen glömma bort en. Visst är det lättare att leva ett liv som bara innehåller en person. Och det är ju alltid lättast att ta den lätta vägen.

Jag vet inte längre vem jag är, men jag vet att när jag är här så är jag så långt ifrån den person jag en gång var. Men det är för längesedan för att jag ska minnas. Alla fasader har blivit till nya personer, personer som omgivningen tycker om. En personlighet, helt skräddarsydd, för varje person i mitt liv. Har tom gjort en till mig själv.

jag är medveten om att det här inte kommer fungera så mycket längre till, men vad finns att göra åt det? Det skulle vara ett sånt oerhört arbete att reda ut allt, skulle inte orka och tror faktiskt inte att jag vill heller.

Så istället drar jag mig tillbaka till min negitivihet, dit jag trivs, dit jag har koll på mig. En hädelse som sker av sig själv, utan att jag ens behöver tänka på det, det har blivit en sån vana.

Måndagar ä inte riktigt min favorit dag och sömnbristen från helgen gjorde sig påminnd rätt ordentligt. När jag är trött blir jag dessutom så jävla osocial, känns ju perfekt nu när sista veckan börjar på apun och man dessutom ska jobba med ägaren denna dag. Denna dag började som alla andra med att göra smörgåsar, runt hundra stycken skulle göras denna morgon. Vanan har satt sig nu och det skulle inte varit något problem om inte ägarens mamma skulle ”hjälpa” till….

Har problem med att samarbeta vanligtvis och det är inte direkt någon för del när man är på skit humör en måndag moron  och ska jobba med en som gör fel hela tiden… Den perfekta starten på veckan. Nästa uppgift för dagen var att göra marsipanfigurer, JAG om någon HATAR MARSIPANFIGURER!!!

Men trots dagen och känslan av att ägaren inte tycker om mig så frågade han om jag var intresserad av jobb, klart man är (ska jag bli rik när jag blir stor så måste man ju börja någon gång). Han skulle kolla upp det iallafall så får vi se om det blir något, i så fall blir det varana helg. Kunde det blivit bättre?

Ord utan betydelse. När man i samma sekund som man hör personen säga det så vet man att det aldrig kommer intäffa. Det splar ingen roll vad det handlar om, om det är jätte seriöst eller världens oviktigaste grej. Jag blir alltid lika besviken, alltid lika trött på mig själv för att jag inte lär mig.

Jag vet ju hur det blir, eller snarare hur det inte blir. Jag vet när en person använder dessa meningslösa ord, dessa luftord. Men trots det så tror jag på dem, varje jävla gång. Att jag aldrig kan lära mig att sluta hoppas, att sluta joppas att den härgången ska skilja sig fråb de andra…

Jag vet ju, men jag vägrar inse det.

Jag vill inte vara jag. Jag klarar inte av det. Jag vill vara en okomplicerad, omedveten och osmart människa. Jag vill bli en O-människa.

Men hur blir man det?

Det är bara jag själv som kan påverka vem jag är, men hur påverkar jag det?

Skulle jag vetat det så kan jag lova er att jag inte skulle ha varit den jag är idag. Har aldrig varit bekväm med att vara jag. Vi passar inte ihop, min hjärna och jag.

Är det någon som har samma problem? Någon som vill byta hjärna?

Allt bara snurrar runt runt runt i mitt huvud. Ingenting känns rätt hur jag än känner, gör eller tycker.

Jag är vilse bland mina tankar. Gick in för att rensa ut bland dem, men någonting gick fel, jag försvann in i det och fick inte ut tankarna från huvudet. Nu är alla tankat och jag kvar i huvudet och ingenting går att förstå. Tankarna blir inte ord, de vägrar omvandlas.

Tappar motivationen totalt. Får mina energikickar att göra något fortfarande, men de varar bara någon minut. Ingenting blir klart, hinner precis bara på börja allt innan energin försvinner igen. Ser bara allt som behövs göras, som borde ha varit gjort, men kan inte förmå mig att göra det. Någonting sätter stopp.

Jag vill inte.

Jag vill ha det gjort, jag vill göra det och jag vill starta det. Men ändå är det något som jag inte vill, något som ständigt stoppar mig.