En fredagskväll nu mer är inte som de en gång var… Nu mer så innebär det att man sitter hemma, gör absolut ingenting och undrar om det verkligen är någon vits med att fortsätta med det här.
Det fungerade ju faktiskt som det var förut, det kanske inte var det mest optimala levnadssättet, men jag är inte säker på att det här är så mycket bättre direkt.
Jag trivs inte med det, det är verkligen inte jag, men jag kan inte förmå mig att göra något åt det heller. Jag vet jag tycker synd im mig, men det är kanske ett inbyggt försvar. Då gör jag ju inget som jag inte borde heller.
