Jag älskar julen, eller snarare tiden fram till julen. Älskar stämningen, alla ljus, vinterns kyla och husets värme. Tiden fram till jul är så underbar.

I helgen ska huset städas och allt fram, älskar att se skillnaden rum för rum. Plötsligt känns allt så hemtrevligt, så tryggt. Kanske för att det omedvetet påminner en om hur det var när man var liten, riktigt liten, innan man började förstå så mycket.

Tyvärr verkar det bara vara jag i min familj som tycker att julen är kul, som tycker att det är viktigt att man får denna julstämning. Men vad gör det? Julglädjen ger mig så mycket energi att det inte är något problem, jag gör det ändå. Bara glada miner denna helg varje år, för vet ni, jag älskar det. Det är det här som gör att jag känner mig hemma i mitt hus. Det är julstämningens verk.

Idag inhandlades de första julklapparna. En unik händelse. Jag brukar alltid göra panik inköp de två sista dagarna innan jul. men i år är det annorlunda… Hoppas bara att allt det positiva blir som det brukar.

Mitt problem med julen är bara att jag vill så mycket, jag bygger upp allt i min trygga julkänsla, så när väl julen kommer går allt fel. Ingenting blir som jag önskat, och plötsligt har resten av familjen åsikter. Mina höga tankar om hur det ska bli går åt helvete. Samma sak varje år. Varje julafton blir sämre och sämre…

Men det är ingenting jag vill tänka på nu. Nu vill jag bara få fram julkänslan i mig och njuta. Se snön ute och bara njuta. För tiden fram julen är fin.