Det finns vissa saker som jag bara inte vill att mina vänner ska göra. Det är väl normalt. Grejen är bara att det är saker som gör dem lyckliga. Förmodligen saker som gör dem näst intill så lyckliga som de kan vara. Men ändå vill jag inte att de ska göra det. Vet inte varför. Men det är något som hugger i mig när jag hör om vissa saker. Trots att jag ser hur de strålar när de pratar om det så hugger det i mig. Det gör ont, så fruktansvärt ont att ja ofta måste hålla tillbaka tårarna så mycket jag bara orkar.
Vet inte varför det blir så. Vet inte vad det är som gör att jag reagerar så på vissa saker men inte på andra.
Men det gör att jag känner mig falsk. Vill inte det, vill verkligen inte.
Ni som ser allt, ser ni detta också? Är det därför ni försvinner från mig då och då? Är det för att jag visar detta?
Men jag vill att ni ska vara lyckliga, jag vill verkligen det. Jag vill inte känna som jag gör. Vill inte reagera så här. Men jag kan inte styra över det, det blir bara så ändå.
Tror mig se hur mycket det förstör mellan oss. Vilken enorm skada det gör. Hur vi sakta men säkert glider isär. Längre och lägre isär allt eftersom tiden går.
Bara för att jag har mina jävla känslor.
var glad för dina känslor!! Utan dem, hur hade det varit då? Det är tillåtet att gråta och det är naturligt att känna sorg,saknad för att andra är lyckliga likaväl som man kan känna samma glädje fastän man inte gör de sakerna
Var rädd om dig
Kramar
Herregud, jag känner precis likadant! Fast det är bara det att sakerna jag inte vill att dom ska göra inte gör dom gladare
Har förlorat flera vänner pga vad jag känner och tycker, och nyligen min bästa vän. Hennes kommentar till det hela var ”jag fattar inte problemet, jag får göra vad jag vill. bry dig inte”. Men det sårar mig verkligen och det känns som att ingen förstår mig ._.
Personen som kommenterade innan har helt rätt