Det finns vissa saker som jag bara inte vill att mina vänner ska göra. Det är väl normalt. Grejen är bara att det är saker som gör dem lyckliga. Förmodligen saker som gör dem näst intill så lyckliga som de kan vara. Men ändå vill jag inte att de ska göra det. Vet inte varför. Men det är något som hugger i mig när jag hör om vissa saker. Trots att jag ser hur de strålar när de pratar om det så hugger det i mig. Det gör ont, så fruktansvärt ont att ja ofta måste hålla tillbaka tårarna så mycket jag bara orkar.
Vet inte varför det blir så. Vet inte vad det är som gör att jag reagerar så på vissa saker men inte på andra.
Men det gör att jag känner mig falsk. Vill inte det, vill verkligen inte.
Ni som ser allt, ser ni detta också? Är det därför ni försvinner från mig då och då? Är det för att jag visar detta?
Men jag vill att ni ska vara lyckliga, jag vill verkligen det. Jag vill inte känna som jag gör. Vill inte reagera så här. Men jag kan inte styra över det, det blir bara så ändå.
Tror mig se hur mycket det förstör mellan oss. Vilken enorm skada det gör. Hur vi sakta men säkert glider isär. Längre och lägre isär allt eftersom tiden går.
Bara för att jag har mina jävla känslor.
