Bär på en ständig längtan bort från det som jag är i.
Oavsett plats, omgivning eller känsla.
Viljan att komma bort finns jämt.
Trött på att bli sviken av vänner.
Vill att de ska finnas på samma sätt som jag tycker att jag finns för dem.
Kan ingen förstå?
Problemet ligger säkert hos mig, jag påstår inget annat.
Men kan ingen finna en lösning.
Kan ingen få mig att känna mig trygg?
Vill inte vara den jag är.
Vill inte käna som jag gör.
Vill inte vara där jag är.
Vill kunna känna ärlig lycka.
Vill sluta låtsas.
Vill att någon ska se mig som jag känner mig.
”Älska mig mest, när jag förtjänar det minst.
Då behöver jag det som bäst”
