Så fort någon öppnar munnen och säger något så gäller inte längre alla de ord som vi sagt. Det första någon antyder något så gör vi så istället. Inget av det som varit spelar någon roll när någon annan väljer att öppna munnen. Personens ord är lag, eller i alla fall upp fattas den som lag.

Jag har blivit en andrahandsvän igen. Den sämsta position du någonsin kan få. Ingen finns när man behöver det, men man fördmodas att finnas  när någon behöver en. Man måste alltid vara bered på att ta emot en fallande person och vårda den tills det blir bättre igen, då försvinner den. Och finns gör man, i hopp om att få något tillbaka. I hopp om att något ska bli osm det var förut. Men allt är förgäves, något som man vet men blundar för.

För alla ni som säger att ni finns, vart är ni nu?

Känner längtan tillbaka till mitt gamla liv, vill verkligen dit igen. Detta höll ett tag, men nu är allt som innan igen. Allt det dåliga har återupprepats, fast med nya personer. Allt det bra väntar på mig…