Jämt när min släkt ska komma hem till oss så ska allt vara så himla perfekt. Men det spelar ingen roll hur mycket man än anstränger sig så är det alltid någon som hittar något fel, missnöjda blickar som sänds eller något annat som deklarerar om att något är fel. Det spelar verkligen ingen roll hur mycket man ansträngt sig. Det är precis som om deras uppdrag är att hitta något som talar om hur dålig man är.
Har alltid haft känslan av att de, inte alla men en del av släkten, haft något mot mig. Men har ändå bara tänkt att det är något som jag fått för mig. För varför skulle det vara så?
fick dock detta bekräftat i somras på farmors begravning, efter allt ihop så stod farfar och alla syskonen på rad och man skulle krama alla innan man gick. då när jag kommer fram till min faster som jag verkligen inte gillar, då lägger människan en hand på min axel och putar bort mig. Krigsförklaring! Men samtidigt ganska skönt, för nu kan jag sitta på alla tråkiga tillfällen med släkten och visa att jag inte gillar dem, för ag vet att de inte gillar mig.
