När jag verkligen är glad, när jag verkligen vill vara glad. Då sätter omvärlden sig på tvären. Allt som kan jävlas gör det verkligen.
Är det verkligen så kul?
Kan ingen glädjas med mig?
Kan ingen låta mig få vara glad?
Nejdå det är ju jobbigt när jag är glad för då vill jag ju göra saker. Då har jag massor med energi som jag kan lägga på årecis vad som hellst. För allt är verkligen kul. Jag vill vara så, jag gillar att vara sån. Gillar att störa mig på all min energi och vilja, ganska trevligt störningsmoment faktiskt!
Men varför kan jag inte få vara glad? Varför måste det finnas de som hela tiden motarbetar mig? Vad vinner de på det? Nåt måste det väl vara för annars borde de väl inte göra det eller? Är inte tillräckligt stark för att stå emot det. Faktum är att när jag är som gladast så är jag även som svagast.
Äh, får inte ner de orden som jag vill, jag ger upp.
Men jag vill vara glad, så snälla låt mig vara det
