Jag kan inte säga vad sanningen är till någon, för jag vet den inte själv. Jag kan inte garantera att det som jag tror mig minnas är sant eller har inträffat. Vill inte prata om det. Dels för att det är jobbigt men även för att jag inte kan garantera att det är sanning.

Tänker men inte på saker så förändras bilden. Vill man inte minnas så intalar man sig att det var på ett annat sätt, eller att det inte hänt alls. Då tappar man sanningen. Var man inte så fokuserad på allt som hänt så minns man kanske inte detaljerna eller så har man fått en annan uppfattning än det som kanske egetligen skett…

Vill inte prata när jag inte kan garantera att det jag säger är sanningar.