Helt otroligt vilket väder det varit idag! Sol, snö och minus grader. Lite väl många minus i morses kanske men va fan ;P

Lite komiskt att mina norrlandslängtande vänner valt att åka upp till norrland just denna helg när det faktiskt är lite vinter kännsla här. Men men antar att det är mycket bättre där uppe ändå.

Ja patetiskt känns som ett riktigt bra ord just nu. Allt jag gör och känner är så otroligt patetiskt. Vet inte riktigt vad jag känner egentligen men känner att det är mycket, lite för mycket. Eller nej förresten, det är jätte mycket för mycket just nu. Förstår inte riktigt varför jag känner som jag gör just nu. Stör mig på det jag känner, för det är inte rätt. Det är inte jag. Det är inte så här jag vill vara. Men det är så jag är, så som jag är nu.

Vad kan jag göra för att ändra en känsla egentligen? Kan man göra något överhuvudtaget? Just känslor känns som något som man inte kan styra över faktiskt. Det är väl lite det som är grejen med känslor just att det är något man inte har någon makt över.

Döljer mina känslor så gott det går för mig själv. Döljer det genom att göra så mycket som möjligt och när jag inte gör något så sover jag. Kan faktiskt sova rätt bra utan att drömma allt för mycket nu. Sömnen har faktiskt blivit som en liten frizon. Skönt men farligt. Sover lätt för mycket för det.

Måste ta tag i allt, men när jag försöker så går allt fel. Vet inte hur jag ska göra för att det ska bli rätt. Som alltid när det är andra personer inblandade. Tycker det är så svårt att få allt så det blir rätt. Alla har sin egen uppfattning och drar sina egna slutsatser. Det blir så lätt så fel. Det får verkligen inte bli fel. Klarar inte det. Så jag sover eller fördriver tiden med något för att dölja mina tankar och känslan. Patetiskt värre.

Hur blev jag sån här? En sån som drar mig tillbaka. En sån som hellre tar ett steg bakåt än att försöker lösa problemen. Tar bara ett steg bakåt varje gång, drar på mig mer och mer. Patetiskt. Inser ju att det inte är ett sätt som löser problemen. Men vet inte hur jag ska göra. Väljer det enklaste sättet att slippa ta tag i jobbiga. Men någon gång behöver jag göra det. Hur blir det då?

Gör jag inget så kommer ju allt att förfall, det inser jag ju. Men frågan är om det inte är lättare än att ta tag i det. Har försökt, men förståelsen verkar inte finnas för vad jag menar. Får inte tillbaka det som jag skulle behöva för att fortsätta. Det blir bara fel. Lite sämre och sen tystnad. Denna jävla tystnad, finns det något värre?

Känner mig så otroligt patetisk. Det är helt sjukt alltihop, jag.

Fan.