”Fisken dör som missbrukare”

Men av vad?

Droger? Alkohol? Cigg? Träning? Vänner? Känslor? Personer? Energi? Pengar? Sex? Tid? Liv?

Rensade bland gamla sms häromnatten ”två destruktiva själar som tyr sig till varandra”…
Kanske är det så, jag är destruktiv. Ju mer jag tänker på det ju mer stämmer det. Finns mycket som jag gillar. Men använder gärna dessa saker mot mig själv. Vinklar dem lite så att de skadar mig istället. Gillar det bättre egentligen.

Varför förväntar sig alla alltid så mycket av mig? Varför kan jag aldrig få vara bra? Nej då alla ska ha så jävla höga förväntningar på mig och jag ska klara så otroligt mycket. Men när jag inte gör det, när jag inte orkar psykiskt… Det är det ingen som förstår, det är det ingen som ser. När jag väl orkar, när jag väl når upp till allas förväntningar, när jag väl är tillräckligt bra. Ja då, då blir ingen glad heller, för det är ju just detta som de förväntat sig av mig.

Men ingen tycks se min psykiska oförmåga, min psykiska gräns. Nej det enda de ser är det mest positiva i allt. Men det är en väldig liten del av mig som är positiv egentligen. Det är väldigt sällan som tillräckligt många saker är positiva för att jag ska lyckas. Men när de väl är det då är jag bra, då är inget svårt. Men hur ofta är det?

Visst jag kanske har förmågan att vara jätte bäst. Men jag orkar inte vara det så ofta. Det tar för mycket av mig, det skrämmer mig för mycket. Jag är inte redo att vara sån. Men jag vill att andra ska kunna vara nöjd med mig även när jag inte preserar som bäst. Men det jag presterar är alltid som bäst, jag skulle aldrig kunna göra det bättre, inte just då, inte med de förutsättningarna som jag hade just då. Jag gör alltid mitt bästa, men det är inte alltid att mitt bäst är bra, det är inte ens ofta att mitt bästa är i närheten av bra. Men det är alltid mitt bästa.

Varför kan ingen se det, varför kan ingen förstå det, varför, varför, varför?

Hörde denna låten på vägen hem, fan va mycket den väckte…
Boulevard Of Broken Dreams – Green Day

I walk a lonely road
The only one that I have ever known
Don’t know where it goes
But it’s home to me and I walk alone

I walk this empty street
On the Boulevard of Broken Dreams
Where the city sleeps
and I’m the only one and I walk alone

I walk alone
I walk alone

I walk alone
I walk a…

My shadow’s the only one that walks beside me
My shallow heart’s the only thing that’s beating
Sometimes I wish someone out there will find me
‘Til then I walk alone

Ah-ah, Ah-ah, Ah-ah, Aaah-ah,
Ah-ah, Ah-ah, Ah-ah

I’m walking down the line
That divides me somewhere in my mind
On the border line
Of the edge and where I walk alone

Read between the lines
What’s fucked up and everything’s alright
Check my vital signs
To know I’m still alive and I walk alone

I walk alone
I walk alone

I walk alone
I walk a…

My shadow’s the only one that walks beside me
My shallow heart’s the only thing that’s beating
Sometimes I wish someone out there will find me
‘Til then I walk alone

Ah-ah, Ah-ah, Ah-ah, Aaah-ah
Ah-ah, Ah-ah

I walk alone
I walk a…

I walk this empty street
On the Boulevard of Broken Dreams
Where the city sleeps
And I’m the only one and I walk a…

My shadow’s the only one that walks beside me
My shallow heart’s the only thing that’s beating
Sometimes I wish someone out there will find me
‘Til then I walk alone…