Ett sms från 11 dec som säger allt. Allt det som då stämde. Allt det som då hade en betydelse. Allt det som bara är inget nu. För det är så mycket som inte är något nu. Det är så mycket som jag inte orkar sätta ord på sånt som blir inget. Det som är så mycket att ja inte ens orkar tänka på det. Det, det är inget. Men inget är mycket. Inget är jättemycket. Så mycket att det blir inget.
Allt är cirkulärt, men det mesta har en dold baksida. Baksidan som är så svår att se men som finns där och som sammanlänkar allt och sluter cirkeln. Alla kännslor, allting. Så när för mycket blir mer så blir det inget. När grännsen är nådd så börjar det om igen.
