Känner mig så falsk just nu. Allt jag säger misstolkas och blir helt fel. Men jag orkar inte bry mig om det, jag låter alla tro att de har förstått allt helt rätt. Det är lättast så, orkar inte försöka förklara. Vet inte riktigt vad jag menar med allt heller. Skulle behöva någon som tolkade mig själ åt mig. Så att jag kunde veta vad som var rätt, så jag fick något att utgå från. Just nu känns allt bara så fel och så falskt.

Vill inte ha det så här, vill verkligen inte. Men ändå så gör jag inget åt det. Känner mig så svag just nu. Orkar inget fysiskt men det psykiska är i full gång. Hjärnan snurrar på som valigt, men orkar inte prata, orkar inte göra något. Sover och tänker. Testar vad jag orkar med jämna mellanrum och kommer fram till att det inte var så mycket. Sover lite till.

Är inte sjuk längre då det är inte det. Orkar bara inget, energin är slut. Inte blir det bättre av att jag i princip är nyvaken hela tiden, har problem med omvärlden för det mesta då.

Lovet kunde inte komma mer passande, eller kanske är det så opasssande som det bara går? Kanske skulle jag behövt släpa mig till skolan imorn. Bara för att göra något, bara för att komma bort från mitt ständiga sovande. Eller är det kanske just sova som jag behöver göra? Kanske försöker kroppen ta igen alla timmar av missad söm som den senaste månaden fört med sig?

Varför måste jag vara så trög tänkt för? Fan vad det är irriterande att komma på rätt kommentar alldeles för sent. Kommer ju på den alldeles perfekta kommentaren, när samtalsämnet är förbi, en vecka senare. Så otroligt störande det är. Måste trimma upp min hjärna på något sätt ;P

Måste komma på något nytt att göra. Mitt liv följer ett tydligt mönster, ett tråkigt mönster. Det är inte jag, det är någon som jag blivit. Hoppas det bara är tillfälligt, eller rättare sagt jag fårväl se till att det bara är tillfälligt. Mönstret som är nu måste i alla fall brytas.

Gör ju saker som jag aldrig annars skulle gjort, fel saker. Umgås med personer jag gillar, bara för att jag inte orkar låta bli. Låter folk prata skit om mig, bara för att jag inte orkar göra något åt det. Så kan det ju faktiskt inte fortsätta. Om jag skulle falla på riktigt och inse hur många som ser ner på mig skulle jag aldrig våga se upp igen, aldrig våga ta mig upp igen. För jag är frg, så otroligt jävla feg. Fast det visste ni väl redan.

Men vissa personer beöver faktiskt sättas lite på plats igen tycker jag. De borde åter få den respekt som de en gång hade för mig. Usch, hör ju hur jag själv tänker… Gillar det inte egentligen. Men måste ju hitta på något nytt och måste stoppa en del av det som sker, innan det är för sent… Men hur ska ja göra? Hm, får komma på någon smart lösning snart.