Jag är ju nästan så okristen man kan bli men en psalm berör mig, riktigt riktit mycket. Kan givetvis bero på att den var med på en för mig väldigt viktig persos begravning. Men tror det har med mer än så att göra, det är en så fin text, riktigt fin. Till skillnad från ”vanliga” psalmer handlar den inte om Gud utan om en vän.

Psalm 357
Någon du känner är din bäste vän,
är beredd att ge dig allt
utan att begära någonting igen.

Någon du känner har för dig i dag
lagt ett ord av guld och har,
trogen i sin kärlek, trätt till ditt försvar.

Någon du känner vill dig alltid väl,
vill i nöd och glädje gå
hemlig vid din sida, aktsam om din själ.

Finns saker som gör mig påmind om den än idag, nya anledningar…

This entry was posted on måndag, november 24th, 2008 at 20:43 and is filed under 1. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.