Magkänslan, rätt som vanligt. Blev lika besviken som vanligt. Allting är som vanligt. Vet inte hur många gånger det har hänt, men man vill bara inte tro det. Man vill inte att ens misstankar ska vara sanna, man vill ha fel.
Anledningarna är alltid olika men resultatet det samma, jag såg tidigt mönstret den här gången, jag tänkte de rätta tankarna, men jag vågade inte tro på det. Just av den anledningen att jag inte ville tro på det. Jag hoppades in i det sista att jag hade fel, men nä… Inte den här gången heller.
Jag gillar inte verkligheten, jag blir bara så besviken på den. Jag vill bygga upp min egna lilla fantasivärld där jag kan leva själv och ha det bra, där jag kan vandra runt bland mina rosa moln men guldglitterskanter. Men verkligen kommer alltid ikapp, den envisas med att alltid komma ikapp mig.
En sak som är viktig att komma ihåg är att sanningen aldrig är den samma för två personer, alla uppfattar saker olika och då kan det inte bara finnas en sanning. Sanning och lögn är därför väldigt farliga ord att använda eftersom man inte kan sätta en bestämd markering för vart gränsen går. Lögner kommer lätt fram om man blir pressad, inte för att man vill ljuga utan för att man inte hinner tänka igenom svaret, för att det ibland kommer som en reflex att försvara sig. Är detta då en lögn? Det är inget medvetet man gör, men det är inte heller sanningen.
Var noga med vad ni säger, hur ni handlar och vad ni kräver så kanske vi kan undvika fler missförstånd.
Frågan är vad det är du inte ville tro på… Frågan är vilka rätta tankar du tänkte… Frågan är vilka tankar som är rätt… Världens? Andras? Varandras? Gemensamma?