Min blogg håller på att flippa ur, men det höll ju nästan en vecka iallafall…

”Jag orkar inte längre” Vad innebär det egentligen? Det går ju inte bara at lägga sig i ett hörn och dö, hur gärna man vill. Någonstans finns viljan att ändå fortsätta, att kämpa på. Undra vart ifrån den viljan kommer…

 Vet att det finns personer som inte orkat längre där energin har tagit helt slut, men det är inte riktigt det som det här handlar om. Det här är om hur långt ifrån man är gränsen till att inte orka.

Tror alla i perioder känner att de inte orkar längre, att de inte vill, att de är redo att ge upp. Jag känner iallafall det, ofta.

Men samtidigt har jag aldrig gett upp helt, hur dåligt det än har känts så har jag alltid på ngt sätt orkat. Så vad handlar det om då? Varför får man känslan? Hur kommer det sig att man gör en sak så ofta, upptäcker att det är fel varje gång men ändå kommer man dit igen, till det läget då man tänker ”Jag orkar inte längre”.

Är det ett försvarsläge för att inte pressa sig självförlångt, ett läge som ligger så långt ifrån verkligheten bara för att man ska ha marginaler? Eller är det av ren lathet som man säger det?

Jag vet inte om jag vill längre, om jag orkar med det. Plötsligt känns allt så himla meningslöst.

Är det som jag tror som jag får känslan av? Det får bara inte vara så.

FAN!!!

Men kan inte fråga kan inte ta reda på det, kan inte visa att jag har de misstankarna. Nej för då visar jag att jag inte tror på en som betyder mycket för mig.

Ett sånt svek.

Det är redan det eftersom jag får känslan eftersom jag misstänker saker, men nu är det ingen som vet vem jag misstänker vad om. Det är ingen som kan säga att jag svikit den.

Jag tar på mig detta, kommer aldrig att förlåta mig för att jag har fått den här känslan, men du behöver inte få reda på vad jag känner, du behöver inte få veta vilket svek det är. Nej, jag tar detta själv, det är jobbigt nog.

Fan att jag bra kan med egentligen…

Men oavsett hur besviken jag blir på mig själv om att tanken har dykt upp, att jag fått känslan, så hoppas jag att jag har fel och att det är ett svek. Skulle aldrig klara om det var sant, det får bara inte vara så…!

Fan vad jag hatar det. Att få för sig saker, att känna en känsla av hur något är. Det västa är att jag brukar ha rätt, det brukar vara som magkänslan säger.

NEJ det får inte vara så!

Jag vill inte tro det, jag vill verkligen inte göra det, men jag tror att någon ljuger.  Jag tror att någon ljuger så oerhört, ett dubbelspel bakom ryggen på folk. På personer jag tycker om och bryr mig om. Jag vill inte tro det, men min magkänsla säger att det är så och den brukar dessvärre stämma. Men jag vill inte tro det, det får bara inte vara så. 

Om det iallafall varit personer som inte betydde något. Men nejdå, så lätt ska vi inte ha det. Det är personer som är så viktiga för mig. Personen som jag är rädd för att ljuger och kör med dubbelspelet är också en sån person. 

Snälla säg att jag har fel, jag vill inte att det ska vara så!

Idag skullen ännu en av mina kusiners barn döpas. Vet inte hur många dop jag varit på de senaste åren. Ska tala om för mina kusiner hur man knullar utan att få massa ungar. 

Man känner sig rätt borta på såna här tillställningar, man är inte en bebis, inte i 7års åldern, inte gravid, inte nybliven mamma, inte förälder och har inga barnbarn… vart ska man ta vägen? Allt snack går ju bara om massa ungar och vems unge som har gjort vad och hur olika de växer osv osv…  

Jag gillar inte barn, de bara spyr å luktar sur yoghurt, ehu…

…och just det har en gravid kusin, igen… 

SUCK! 

Gårdagen vara en riktigt trevlig kväll tillsammans med en vän och lite vin. Fan att man glömmer bort sina vänner så ofta, måste bli skärpning med det! Man upptäcker hur längesen det var som man träffades när man väl börjar prata, och efter 2 flaskor vin så pratar även jag, mycket och gärna.

Hm, vin ja… jag tycker ju inte om det egentligen men…  Börjar vänja mig, har ju blivit en del den sista tiden, frågan är väl egentligen om det äe en så bra sak att vänja sig vid men… 

Men en känsla av att något inte var rätt på annat håll låg och störde i bakgrunden, mitt i all lycka började en obehaglig känsla växa sig starkere… Hoppas jag har fel, riktigt fel… 

Men gårdagen var kanon i alla fall, riktigt skönt!