Jag är inte så medveten om det som jag var rädd för att jag var. Det finns de som har det värre (det gör det iofs det jämt), de som förstår mer.
Men jag är inte en av dem, jag är dum och omedveten.
Känns skönt att ha fått det bekräftat. Nu behöver jag inte längre tro att jag kommer förstå om jag bara anstränger mig.
Nä, för jag är dum och omedveten.
Trodde inte det var så. Jag visste att jag inte förstod allt, det gör jag aldrig, men trodde på det som sades i början, att jag såg någonting mer. Det skulle ha förklarat en del, men det är inte så.
Nä, för jag är dum och omedveten.
Men vet du vad? Jag är så otroligt många gånger hellre dum och omedveten är smart och medveten.
Visst är det så, man har ju mindre om att bry sig om och oroasig för om man är dum och omedveten. Speciellt omedveten. Så lugnt och skönt man skulle kunna ha det att inte bry sig om något alls.
Ja, så lugnt och skönt man skulle ha det… men Mia, måhända har du känslan av att vara omedveten, men omedveten är man inte om man är medveten om att man är omedveten. Omedveten är man bara då man tror att man är medveten. Tyvärr är det som du säger, vilket också blir ett direkt bevis på saken. Att ju mer medveten, desto mer liv. Ju mer medveten, desto mer människa.