För varje del av mitt liv/av mej har jag fått ett namn, lr snarare ett smeknamn.
Den senaste tiden har det varit Mia. Men det håller på att dö ut, de personer som valde att kalla mig det håller på att försvinna… De försvinner från mig, inte så att de väljer det, inte så att jag vill det. Men när kontakten aldrig tas längre. När man aldrig pratar med varandra…
Tog kanske det som en för stor självklarhet att ha dessa personer nära, för ett tag var det så… Man träffade dem hela tiden, för vi hade vår gemensamma aktivitet. Även om inte aktiviteten alltid var det viktigaste när man träffades så var det den som låg till grund för att vi träffades.
Men när aktiviteten avtog så var det ingen, speciellt inte jag, som såg till att vi skulle fortsätta ses. En blindhet hade spridit sig och jag såg inte vart den var på väg, inte förrän nu…
Visst det är inte för sent. Men det går aldrig att komma tillbaka till det läget vi hade. Det har hänt för mkt runt omkring för att det ska vara möjligt. Det jag ist borde tänka mer på är att inte mista kontakten med guldkornen från den tiden.
Varför delar jag in mitt liv i olika delar?
