Saknar det ja en gång hade, saknar de ja en gång hade. Saknar det så jävla mkt, men bara ibland. Saknar det bara när jag inte har det bara nu. Saknar det aldrig när det är perfekt, bara när det är dåligt.
Frågan är hur mkt jag egentliggen saknar det. Om jag bara tänker på det när det inte är bra nu så kanske jag inte saknar det så mkt ändå, det är ju faktiskt ganska självklart att jag längtar till ngt bättre när det inte är bra.
Allt var ju faktiskt inte bra förut heller, det var ju därför ja inte kunde fortsätta med det livet. Men jag minns bara det positiva, det är alltid det som är lättast att komma ihåg för det är det jag vill komma ihåg. Jag vill inte minnas hur jobbigt det var, folk som svek, folk som ljög, folk som misslyckades, folk som drog ner mej. Jag vill inte minnas det.
Vill minnas alla bra minnen vi hade, hur underbart det var de dagar som allt fungerade, alla skratt…
Åh, saknar att få dela glädjen fullt ut, att kunna öppna mig totalt. För det fans ett få tal personer som alltid fanns, de som jag delade allt med. Dessa personer som jag kunde vara så lycklig med, men även må så dåligt med.
Det finns inget som enbart är positivt, jag måste lära mig det.
Det som varit har varit, visst kan jag ha fina minnen men det måste också sluta där. Jag kan inte hoppas att det ska bli så igen. Den tiden är förbi jag måste inse det!
Hej! Jag förstår precis vad nu menar! Fortsätt att minnas det positiva, det är det som stärker oss och det är tur att det både finns positva och negativa minnen för annars utvecklas vi inte.
Känslan att folk sviker är grym.
Kram
Trassel
http://lenajohansson.bloggproffs.se
Hej igen! Tack så mycket för kommentaren, den värmde rejält. Ville säga det att den jag skrev sist om elefanten är en historia som jag fått berättats för mig i många år. Den är så sann och den har hjälpt mig genom åren. Kände att det var dags att ge den vidare
Kramar