Så mötte jag min fd vän idag, känns lika konstigt varje gång. Man vet aldrig på vilket humör hon är på eller vad som är hennes största problem just för tillfället. Men det är rätt intressant ändå, om man inte ser det så seriöst. Om man bortser från att det är en person som en gång bettyde mycket från mig, och som nu har gett upp hoppet om att få ett ordentligt liv, eller som jag skulle vilja påstå, som är för bortskämd med att alltid bli räddad ur de situationer hon gång på gång sätter sig i och därför inte alls bryr sig om vad hon gör.
Hur som hells så berättade hon nu stålt att hon röker brajj var och varannan dag. Vet inte om jag skulle låtsas att jag var förvånad? Jag har sen vi började umgås i 10-års åldern varit säker på att hon skulle börja missbruka. Men det har inte inträffat förrän nu. Men i alla fall, hon sitter där och pratar på om hur underbart det är att vara hög, att hon röker på tillsammans med sina fd ovänner och att de helt plötsligt är så trevliga. Hon har en kille på g, men han är lite konstig kan bero på att han ständigt är hög men han är kul i alla fall.
Helt ärligt så lyssnade inte jag så mycket på vad hon sa satt mest och tänkte på skillnaden mellan henne och mig. Det ar kanske alltid varit rätt så uppenbart att inte vi är så lika men det är inte förrän nu som jag insett det på riktigt. Hon försvann från mig när mitt liv flippade ur, eller jag såg till att det flippade ur, en liten tolknings fråga. Det som hon går igenom nu gjorde jag för flera årsen. Jag har körkort, köper bil i helgen och åker till Tallin nästa vecka, tjänat ihop pengar i sommar, har ett extra jobb, går sista året på gymnasiet och har, blygsamma men ändå, tankar om framtiden.
Vilken kännsla det var att få känna, jag som tycker att mitt liv är helt meningslöst och misslyckat… Jämfört med henne så är mitt liv näst intill perfekt. Jag har kommit så mycket längre i mitt liv än vad hon har, och ska ärligheten fram så vet jag inte om hon någonsin kommer komma hit, där jag står nu.
Tror att en av de största skillnaderna mellan henna och mig är att hon alltid haft någon som sett till henne, som stått bakom och hjälpt till. Även om hon inte insett och uppskattat det så har alltid någon haft ett öga på henne ovh vad hon gör, kanske inte alla detaljer, men på ett ungefär så har de vetat ovh brytt sig. Hon har kunnat ringa ett samtal och någon löser hennes problem och hon behöver inte bry sig mer om det. Hon har aldrig behövt ta konsekvenserna av sitt handlande.
Kanske har jag haft personer bakom mig också som jag inte vetat om. Men jag har alltid försökt lösa mina problem själv, och så långt det gått försökt att inte blanda in någon annan. På gott och ont givetvis, men det gör inte att jag idag är kvar i samma läge som jag var när jag var 10. Jag tar ansvar och visar respekt, inte fullt ut som jag borde, men det är jag medveten om.
Just den här medvetenheten är det som skilljer oss åt. Att kanske inte alltid göra rätt, men att i alla fall veta vad som är rätt. Det gör mig stärkt att se det. Kanske borde jag vara orolig för min vän som är på väg åt fel håll, men tro mig det skulle inte hjälpa, och hon kommer bli uppfångad av personelen eller av soc även denna gång, och hom kommer inte ha lärt sig något av det, inte den här gången heller.
