Vill kunna skicka iväg ett sms och skriva något meningslös och den andra ska förstå hur jag känner. Men det fungerar inte så längre, saker har förändrats. Försöker hitta den känslan igen men lyckas inte. Letar efter någon som kan ta tag i mitt liv så jag själv slipper. Kanske dags att inse att man borde göra det själv? 
 
Men det är inte riktigt min stil, gömmer mig hellre under täcket eller flyr från tillvaron. Orkar inte ta tag i det, har inget val men gör det i alla fall inte. Hur kan man missköta sitt eget liv så? Hur kan man vara så omitiverad till att vilja må bra?
 
För jag vill inte må bra, jag vill må dåligt och ha personer runt om mig som jag känner att de finns för mig. Vill känna det. Vill ha någon att falla på. Men vem orkar med en sån person som jag? En sån som bara ser det negativa och inte har viljan till att se det positiva. Tänk om jag någon gång kunde förmå mig till att göra det rätta. Rätta till alla fel som jag gjort och få tillbaka de vänner som jag förlorat på mitt sätt. 
 
Tårar slutar rinna men kännslan är kvar, vill inte men samtidigt är det min högsta dröm. Så mycket det skulle lösa egentligen. Men nej då, jag ska inte göra något åt situationen som jag satt mig i. Mycket bättre att stanna kvar och tycka synd om sig själv. Mycket, mycket bättre, tycks jag tro… 
 
Men jag vet ju att det inte är så.. .Jag kan inte fortsätta att lura mig själv. Inte ens jag går på mina dåliga lögner längre!