Jag har ofta kännt att jag legat före´. Gjort saker mycket tidigare än andra i min omgivning och på så sätt även slutat med vissa saker mycket tidigare. Men sen ibland så faller man tillbaka, gör något som maninte gjort på flera år. Då inser man även att många som man umgås i är även de i denna fasen, vissa kanske just passerat, men många är kvar. Även om detta var något som jag tog mig igonom för länge länge sedan.
Det ger en kännsla av att nte höra till. Ett dålt utanförskap på något sätt. För även om jag kommer in i samma fas som många andra också är i så är det ändå inte samma sak. Det mesta har jag redan upplevt och minnena från den gången som jag gick igenom detta kommer tillbaka då. Något som ingen längre vet något om, något som jag är helt själv om att hantera.
Så även om jag inte är själv i självaste fasen, så är det ändå inte samma sak det blir på ett annat sätt. Något som jag inte vet hur jag ska hantera på ett bra sätt.
Som vanligt så tror jag att jag är helt ensom om mitt probmel och att jag förstår alla men ingen förstår mig, men det är så jag fungerar.
