Fick världens erbjudande, erbjöd min syster att föja med.
Hon valdels, jag får följa med.
Varför kan jag inte glädjas av det? Det är ju fortfarande en stor sak!
Men nej, jag är för mycket tävlingsmänniska, en andra plats är aldrig bra nog för mig. Så trött på det, det förstör så mycket. Men samtidigt kan jag inte klaga på det heller, för det är ju trots allt i grund och botten mitt val att hantera det så.
