Får en kick av att få folk att tro att jag är mycket gladare än vad jag egentligen är. Det känns så himla bra, för stunden. Personer som inte ser eller förstår de får mig at känna mig som om jag lyckats.

Men Vad är det egentligen som jag lyckats med? Gillar att ha personer som ser. Men ändå är det så mycket lättare med de som inte gör det. För de ger mig kicken för stunden, men efteråt känns allt så mycket sämre.

De som faktiskt ser får mig att känna mig misslyckad, för att jag inte kan dölja något. Känslan är inte bra för stunden när man träffar dem, men shit vad bra det känns efteråt.

Tyvärr är jag en kortsiktig person som vill ha det bra nu, och oftast inte tänker på hu det blir sen.

Kortsiktiga jag