Är det inte lite konstigt att det är nu när kroppen borde vara trött och sova, att det är då som tankarna börjar snurra. Fick svaret i den meningen, kroppen är trött men inte huvudet. Kroppen kämpar hela dagarna för att dölja och distrahera tankarna. Det är nu som de släpps fria, det är nu de får sin chans. Men det är också nu jag inte orkar med dem, det är nu mina krafter är slut. Det är därför jag, och många andra, låter tankarna härja fritt. Utan någon som helst kontroll eller funktion. De bara stör och förstör nu. Jag borde tagit mig ann dessa på dagen, när jag skulle orkat, när det skulle kunna gett något. Inte nu. Men då orkade jag annat då sköv jag undan det, för då orkade jag att inte bry mig, det gör jag inte nu…
Har hittat en bloggcirkel. Bloggar som länkar till en blogg, som länkar till en annan som till slut knyts ihop igen. Läskigt. Gillar egentligen inte det här med bloggar, det är för officiellt. Övertalade mig själv till att jag skulle kunna vara ”någon” eller ”ingen” men alltid är det någon som vet, alltid är det någon som hittar.
Jag borde förstås vetat bättre…
Det blåser ute. Har svårt att sova då. Förmodligen något som bara är inbillning men ändå. Kommer ihåg det sen jag var liten. Kommer ihåg hur jag låg och lyssnade på det, när vinden tar tag i huset. När dörren till rummet slår lite lätt trots att den är stängd. Hur vinden känns i rummet, hur det drar lite kallt på golvet. Väggarna knakar lite lätt. Alla ljud, alla kännlor. Allt av lite vind…
Är jag stark eller svag
