Man får aldrig glömma det positiva när man är negativ, lika så får man aldrig glömma det negativa när man är positiv. Man måste vara medveten om det andra för att klara det första. Det fungerar inte annars. Man fastnar i det negativa och faller när man är positiv. Man måste hitta en balans. Balansen som gör att man klarar sig igenom saker.
Ingen kan tala om hur man hittar den. Vad som är lagom eller hur man gör. Man måste koma fram till det själv. Det går inte på något annat sätt. Ännu en gång är det bare en själv som kan hjälpa. Ännu en gång kan alla andra bara stå och se på när någon ska hitta balansen. Ännu en gång står man och kan inte göra något. Ännu en gång är man maktlös. Ännu en gång…
Kommer det någonsin komma ett slut? Blir man någon gång fullärd? Blir omgivningen någon gång fullärd?
Att våga sträcka på sig istället för att låta sig falla. Att våga ta till sig det positiva och strunta i det negativa. Att våga…
Jag tror på dig, men du måste göra det själv också. Det spelar ingen roll hur mycket din omgivning tror på dig om du inte gör det själv. Våga snälla du, våga…
”Bakom nästa kulle ligger kanske något du aldrig sett
att ta steget är att förlora fotfästet för en stund,
att inte våga är att förlora sig själv”
