Tystnaden tar över och tankarna kommer fram. Jag vill inte tänka, jag är inte bekväm i det nu. Jag kan inte tolka mina tankar, jag förstår inget av dem. Men de finns där och stör mig det första tystnaden tar över. Försöker dölja tystnaden med musik, men jag uppfattar den inte. Jag uppfattar inte ljuden runt om mig. Bara tystnaden och alla tankar. Allting som snurrar runt i mitt huvud. Allt som snurrar för fort för att jag ska kunna uppfatta det. Varför blir det så här?

Jag kan inte styra vad gag känner. Hur mycket jag än försöker så kan jag inte. Jag känner det jag gör och jag får den uppfattningen om saker som jag får. Det är inget som jag kan göra någonting åt. Det är en del av mig, mitt sätt att uppfatta saker.

Jag är rätt ärlig med min uppfattning om hur jag ser på saker. Ibland går det inte alltid att säga precis som det är, men jag försöker vara så öppen med det som jag kan. Jag vet att det inte alltid ses som något positivt, men det är jag. Det är något som ni måste kunna acceptera. Hur kan man annars säga att man känner mig om man aldrig får veta hur jag tänker om saker?