Member Login

Lost your password?

Registration is closed

Sorry, you are not allowed to register by yourself on this site!


Archive for the ‘1’ Category

Ibland vill man inte tro det

måndag, november 24th, 2008

Magkänslan, rätt som vanligt. Blev lika besviken som vanligt. Allting är som vanligt. Vet inte hur många gånger det har hänt, men man vill bara inte tro det. Man vill inte att ens misstankar ska vara sanna, man vill ha fel.

Anledningarna är alltid olika men resultatet det samma, jag såg tidigt mönstret den här gången, jag tänkte de rätta tankarna, men jag vågade inte tro på det. Just av den anledningen att jag inte ville tro på det. Jag hoppades in i det sista att jag hade fel, men nä… Inte den här gången heller.

Jag gillar inte verkligheten, jag blir bara så besviken på den. Jag vill bygga upp min egna lilla fantasivärld där jag kan leva själv och ha det bra, där jag kan vandra runt bland mina rosa moln men guldglitterskanter. Men verkligen kommer alltid ikapp, den envisas med att alltid komma ikapp mig.

En sak som är viktig att komma ihåg är att sanningen aldrig är den samma för två personer, alla uppfattar saker olika och då kan det inte bara finnas en sanning. Sanning och lögn är därför väldigt farliga ord att använda eftersom man inte kan sätta en bestämd markering för vart gränsen går. Lögner kommer lätt fram om man blir pressad, inte för att man vill ljuga utan för att man inte hinner tänka igenom svaret, för att det ibland kommer som en reflex att försvara sig. Är detta då en lögn? Det är inget medvetet man gör, men det är inte heller sanningen.

Var noga med vad ni säger, hur ni handlar och vad ni kräver så kanske vi kan undvika fler missförstånd.

Bloggen

söndag, november 23rd, 2008

Min blogg håller på att flippa ur, men det höll ju nästan en vecka iallafall…

Jag orkar inte längre, eller?

söndag, november 23rd, 2008

”Jag orkar inte längre” Vad innebär det egentligen? Det går ju inte bara at lägga sig i ett hörn och dö, hur gärna man vill. Någonstans finns viljan att ändå fortsätta, att kämpa på. Undra vart ifrån den viljan kommer…

 Vet att det finns personer som inte orkat längre där energin har tagit helt slut, men det är inte riktigt det som det här handlar om. Det här är om hur långt ifrån man är gränsen till att inte orka.

Tror alla i perioder känner att de inte orkar längre, att de inte vill, att de är redo att ge upp. Jag känner iallafall det, ofta.

Men samtidigt har jag aldrig gett upp helt, hur dåligt det än har känts så har jag alltid på ngt sätt orkat. Så vad handlar det om då? Varför får man känslan? Hur kommer det sig att man gör en sak så ofta, upptäcker att det är fel varje gång men ändå kommer man dit igen, till det läget då man tänker ”Jag orkar inte längre”.

Är det ett försvarsläge för att inte pressa sig självförlångt, ett läge som ligger så långt ifrån verkligheten bara för att man ska ha marginaler? Eller är det av ren lathet som man säger det?

NEJ

söndag, november 23rd, 2008

Jag vet inte om jag vill längre, om jag orkar med det. Plötsligt känns allt så himla meningslöst.

Är det som jag tror som jag får känslan av? Det får bara inte vara så.

FAN!!!

Men kan inte fråga kan inte ta reda på det, kan inte visa att jag har de misstankarna. Nej för då visar jag att jag inte tror på en som betyder mycket för mig.

Ett sånt svek.

Det är redan det eftersom jag får känslan eftersom jag misstänker saker, men nu är det ingen som vet vem jag misstänker vad om. Det är ingen som kan säga att jag svikit den.

Jag tar på mig detta, kommer aldrig att förlåta mig för att jag har fått den här känslan, men du behöver inte få reda på vad jag känner, du behöver inte få veta vilket svek det är. Nej, jag tar detta själv, det är jobbigt nog.

Fan att jag bra kan med egentligen…

Men oavsett hur besviken jag blir på mig själv om att tanken har dykt upp, att jag fått känslan, så hoppas jag att jag har fel och att det är ett svek. Skulle aldrig klara om det var sant, det får bara inte vara så…!

Fan vad jag hatar det. Att få för sig saker, att känna en känsla av hur något är. Det västa är att jag brukar ha rätt, det brukar vara som magkänslan säger.

NEJ det får inte vara så!

Det får inte vara sant!

söndag, november 23rd, 2008

Jag vill inte tro det, jag vill verkligen inte göra det, men jag tror att någon ljuger.  Jag tror att någon ljuger så oerhört, ett dubbelspel bakom ryggen på folk. På personer jag tycker om och bryr mig om. Jag vill inte tro det, men min magkänsla säger att det är så och den brukar dessvärre stämma. Men jag vill inte tro det, det får bara inte vara så. 

Om det iallafall varit personer som inte betydde något. Men nejdå, så lätt ska vi inte ha det. Det är personer som är så viktiga för mig. Personen som jag är rädd för att ljuger och kör med dubbelspelet är också en sån person. 

Snälla säg att jag har fel, jag vill inte att det ska vara så!

Dop, igen

söndag, november 23rd, 2008

Idag skullen ännu en av mina kusiners barn döpas. Vet inte hur många dop jag varit på de senaste åren. Ska tala om för mina kusiner hur man knullar utan att få massa ungar. 

Man känner sig rätt borta på såna här tillställningar, man är inte en bebis, inte i 7års åldern, inte gravid, inte nybliven mamma, inte förälder och har inga barnbarn… vart ska man ta vägen? Allt snack går ju bara om massa ungar och vems unge som har gjort vad och hur olika de växer osv osv…  

Jag gillar inte barn, de bara spyr å luktar sur yoghurt, ehu…

…och just det har en gravid kusin, igen… 

SUCK! 

Gårdagen

söndag, november 23rd, 2008

Gårdagen vara en riktigt trevlig kväll tillsammans med en vän och lite vin. Fan att man glömmer bort sina vänner så ofta, måste bli skärpning med det! Man upptäcker hur längesen det var som man träffades när man väl börjar prata, och efter 2 flaskor vin så pratar även jag, mycket och gärna.

Hm, vin ja… jag tycker ju inte om det egentligen men…  Börjar vänja mig, har ju blivit en del den sista tiden, frågan är väl egentligen om det äe en så bra sak att vänja sig vid men… 

Men en känsla av att något inte var rätt på annat håll låg och störde i bakgrunden, mitt i all lycka började en obehaglig känsla växa sig starkere… Hoppas jag har fel, riktigt fel… 

Men gårdagen var kanon i alla fall, riktigt skönt!

En fredagskväll nu mer

fredag, november 21st, 2008

En fredagskväll nu mer är inte som de en gång var… Nu mer så innebär det att man sitter hemma, gör absolut ingenting och undrar om det verkligen är någon vits med att fortsätta med det här.

Det fungerade ju faktiskt som det var förut, det kanske inte var det mest optimala levnadssättet, men jag är inte säker på att det här är så mycket bättre direkt.

Jag trivs inte med det, det är verkligen inte jag, men jag kan inte förmå mig att göra något åt det heller. Jag vet jag tycker synd im mig, men det är kanske ett inbyggt försvar. Då gör jag ju inget som jag inte borde heller.

Hellre dum och omedveten.

fredag, november 21st, 2008

Jag är inte så medveten om det som jag var rädd för att jag var. Det finns de som har det värre (det gör det iofs det jämt), de som förstår mer.

Men jag är inte en av dem, jag är dum och omedveten.

Känns skönt att ha fått det bekräftat. Nu behöver jag inte längre tro att jag kommer förstå om jag bara anstränger mig.

 Nä, för jag är dum och omedveten.

Trodde inte det var så. Jag visste att jag inte förstod allt, det gör jag aldrig, men trodde på det som sades i början, att jag såg någonting mer. Det skulle ha förklarat en del, men det är inte så.

Nä, för jag är dum och omedveten.

Men vet du vad? Jag är så otroligt många gånger hellre dum och omedveten är smart och medveten.

En riktigt bra låt…

fredag, november 21st, 2008

Behind Blue Eyes

No one knows what it’s like
To be the bad man
To be the sad man
Behind blue eyes
And no one knows
What it’s like to be hated
To be fated to telling only lies

But my dreams they aren’t as empty
As my conscience seems to be
I have hours, only lonely
My love is vengeance
That’s never free

No one knows what its like
To feel these feelings
Like i do, and i blame you!
No one bites back as hard
On their anger
None of my pain and woe
Can show through

Discover l.i.m.p. say it [x4]
No one knows what its like
To be mistreated, to be defeated
Behind blue eyes
No one knows how to say
That they’re sorry and don’t worry
I’m not telling lies

No one knows what its like
To be the bad man, to be the sad man
Behind blue eyes. 


Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu