Oftast när i alla fall jag tänker på beroende så tänker jag på rökning, alkohol och droger och då inte på de som håller på, utan på dem som försöker sluta. Ett beroende är väl när man känner att man inte kan klara sig utan en viss sak? Men vart går gränsen? Som med alkohol, jag gillar verkligen att dricka, gillar att vara full , gillar att bara känna vissa saker. Men jag kan låta bli att dricka, jag känner aldrig en helt seriös känsla av att jag behöver dricka. Men det är något jag gillar väldigt mycket. Beroende? Jag tycker inte det

Min mobil då, har alltid med mig den och är anträffbar näst intill dygnet runt. Känns väldigt ”tomt” när jag inte har med mig den. Kan dessutom bli nåt helt enormt irriterad när inte folk svarar direkt på mina sms. Negativa känslor och abstinens förknippas ju ofta med beroenden. Beroende? Gränsfall

Kolhydrater, något som man absolut kan vara beroende av. Blir hungrig, blir sugen på det, blir trött om jag inte äter det och till viss del på dåligt humör. Beroende? JA!!!

Kan man inte få rensa ur hjärnan, ta bort allting. Ta bort alla tankar. Ta bort alla minnen. Bort, bort, bort. Visst finns det mycket positivt, det gör det. Men så länge allt negativt finns kvar så kväver det allt det positiva. Jag har i alla fall ingen nytta av det positiva som det är nu. Det vore bättre att bara radera bort allt och kunna börja om på nytt.

Tänka att få slippa lära sig av sina egna misstag. Tänk att redan veta allt. Tänka att kunna få lägga energin på att ta vara på det man har och njuta av det. Istället för att inte kunna somna för att man tänker för mycket. Inte sova ordentlig för att man drömmer och inte kunna vara vaken ordentligt för att man är trött. Ondcirkel? Ja

Vill inte vara kvar i detta, det är inte jag. Det är den som jag blir ibland, men det är inte jag. Det är en sida som jag inte gillar, en sida som jag gärna inte skulle vilja visa.För det finns inget med den som jag tycker om. Det finns ingen som kan ta den rätt eller förstå den utan att dras med. Den ska bara bort.

msn, trillian egentligen men, konversion:

x: Förlåt, vet att du kommerhata mig nu
jag: Jaha varföe det då?
x: tänker på sandra hela tiden (den första sanna kärleken)
jag: Jaha, skulle jag hata dig för det?
x: Känns som om xx gör det. (en i klassen som han varit riktigt kär i)
x: känns inte som om hon bryr sig längre
jag: Hm ok…
x: känns inte som om ag har så många kompisar kvar, men vet att jag har dej i alla fall.
jag: Hm ok…
x: Tack <3
ja: öh varsågod?

Va fan, så han och jag är kompisar? Hm, det var ju något nytt.  Jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte. Hur fan kan han fått för sig något sånt?

Tror dessutom att han blivit ihop med en ny tjej nu, kommer inte ihåg vad denna person heter, men behöver inte lägga ner så mycket kraft på det för snart är det ett nytt namn.

x: vad gör du?
jag: inget
x: jag ligger i sängen och har tråkigt

På något sätt känns det som om mitt liv är tillfälligt. Kanske snarare så att det är så nära att inte fungera längre. Hela tiden tänker jag ”bara en vecka till”, ”bara en dag till”, ”bara någon timma till”. Bara jag orkar den tiden så kommer det bli bra. Men efter den tiden kommer det en ny tid som även den gör att jag måste hitta ett kortsiktigt mål på hur länge jag ska orka.

Visst har det hjälpt mig i många lägen, och det har fått mig att inte ge upp. Men nu då, nu när jag behöver gå vidare, nu när jag behöver ta mig ur mönstret, hur gör jag då? Något så nytt, något som jag borde gjort för så länge sen. Men som jag aldrig gjort, för jag orkar nog med det en vecka till, ett par dagar, eller i alla fall någon timme. Sen det är sen som jag ska ta tag i det. Men när är sen då? När jag har energin? Kommer aldrig få den energin, för mitt kortsiktiga tänkande på allt äter upp energin. Det får energin att försvinna snabbare än man märkt att man fått den.

Bakom nästa kulle ligger kanske något som du aldrig sett. Att ta steget är att förlora fotfästet för en stund, att låta bli är att förlora sig själv.

Det handlar om att våga, något som jag så sällan egentligen gör. Något som jag så gärna vill ge sken av, men som jag inte gör. En sida som jag inte gillar hos mig. Något som skulle vara lätt att göra någonting åt, men som jäg ändå bara struntar i. Varför? För att jag inte vågar eller för att jag inte vill? Vet hur jag skulle kunna få svaren utan att testa, men det känns fel att göra så. För det är ett sätt att fuska dig förbi saker som jag behöver gå igenom. Något som jag måste, men som jag inte vill.

Varför ska det vara så svårt att vänta? Varför inte bara vänta tills allt löst sig och sen försöka nå sina mål? Istället för att försöka nå dem när man är fullt upptagen med så mycket annat. Man riskerar bara att snava och falla. Aldrig ta sig ur det och aldrig nå målen. Vänta istället lite. Vänta så blir chansen större, så otroligt mycket större att man når målet. Men det är så svårt…

Inser hur ovan jag är att vara sjuk. Nu är det i och för sig inte så länge sen jag var sjuk senast men har ingen aning om när det var innan dess. Är jätte förskyld för tillfället och ska jobba imorgon, känns som en lagom bra kombination. Men men vad gör man inte för att tjäna lite pengar.

Fördelen med att vara sjuk är att man har rätt till att tycka synd om sig, det kan vara rätt skönt ibland ;P

Har täkt idag på hur jag mår, rent psykiskt. Den senaste tiden har det gått upp och ner i en väldig fart. Har inte riktigt hängt med själv om jag ska vara helt ärlig, och har inte förståt orsaken tll det heller. Men nu har det lugnat ner sig rejält. började fundera på hur det är nu. För det är inte dåligt, men det känns inte riktigt bra heller. Känns som om jag bara lånar känslor av omgivningen för att testa och känna efter om det är rätt. Men just nu så känner jag faktiskt inget, det är så otroligt neutralt att jag inte känner något alls.

Just nu känns det faktiskt rätt skönt att inte känna något, då är det inget som man måste fundera på att göra något åt eller riskera att det försämras. Det är farligt skönt att inte känna något. Men i ett sånt här läge är det ändå rätt okej, det är när man är nere som man aldrig får sluta känna. Men jag är inte där nere, jag är mycket högre upp. Detta är på något andningshål innan jag ger mig ner i allt igen. För livet är mer krävande än vad i alla fall jag vill erkänna.

Min dator lever för tillfället sitt egna liv. Har börjat tröttna lite på det och fick rådet att byta till Mozilla Firefox, gillar inte det egentligen men vad gör man inte för att ens dator ska fungera lite bättre? Så jag laddade ner det i alla fall och plötsligt började allt fungera mycket bättre, positivt. Det negativa med det hela är bara att jag inte gillar Firefox, det och min hjärna är inte riktigt kompatibla. Upptäckte dock att man kan ha både Firefox och Explorer samtidigt, allt börjar verka lovande igen. Finns för övrigt en riktigt bra fördel med Firefox och det är ett rättstavnings program. Så nu slipper förhoppningsvis alla bloggläsare märka av min dyclici. Grattis till er.

Nästa internet problem visade sig vara min MSN. Den har jätte kul och håller på att skickar länkar till alla mina kntakter. Grattis till er. Vad gör man åt detta? Jag fattar att det är ett virus men har ingen aning om hur blir av med det. Någon som har något förslag? Annars kommer alla mina MSN kontakter fortsätta få dessa läkar, stör ju inte mig så ;P.

Sen ringde killen i klassen, han och den sanna kärleken, han och en kompis skulle träffa två tjejer imorn men kompisen hade dragit sig ur så han skulle vara tvungen att åka dit själv. Stackars lilla han. Funderar på att ha mobilen avstängd imorn när han med största säkerhet kommer rina eller smsa om vilken helt otroligt bra tjej han träffat. Kanske blir det den sanna kärleken nr 4.

Förövrigt har inget vettigts gjorts idag. Bestämt nu att jag ska till skandinavium i februari, så blir bara att boka biljetter och byta arbetsdag så är det klart sen. Min morsa har fått för sig att vi ska åka till Island, undra hur långtid det tar innan hon inser att det inte kommer att fungera. Vi kan ju inte ens vara sams en dag här hemma, suck. Fick lön idag med förresten har ingen koll påhur mycket det är på, ska kolla detta imorn. Sen borde jag fixa internet bank och ID också, men det blir nog en senare fråga.

Hade klockan stäld på den vanliga tiden idag fast jag är ledig, skulle ju ringa min chef. Inte ens när jag bara ska ringa ett telefonsamtal och sen kan sova hur länge jag vill så kan jag låta bli att snooza. Lite trött på mig själv och snooze problem. Lyckades ringa sen i alla fall, men då va inte han där. Lite lätt damp så där på morgonen. Lämnade kontonr till en annan där som skulle ge honom det när han kom.

Konstaterar efter telefonsamtalet att jag inte är så trött som jag brukar vara vid den här tiden, lite typiskt när jag för en gångs skull kan sova. somnar i alla fall efter ett tag och sover i 2h. Sen blir jag väckt av att det ringer. Vem är det om inte min chef, han inleder dessutom samtalet med ”va du låter trött låg du och sov eller”, ja precis vad jag gjorde faktiskt.

somnar om igen och vaknar vid 1, känns lagom lyckat. Går upp och ska göra någon form av frukost/lunch, öppnar kylskåpet och inser att däe finns det falukorv, varmkorv och prinskorv. Jippi äter inte något av det, vi har inte ens bröd hemma.

Idag väntar dessutom stallet och ett arbete om renässansen. bara att konstatera att hel lediga dagar är inget för mig. Det funkar mycket bättre som på måndagar när jag har två lektioner och är hemma igen vid halv 12. Dagar som den är försvinner bara utan att jag får något gjort.  

Har genom ett skolarbete konstaterat att jag aldrig ska bli arbetslös. Vi skulle skriva om hur man kunde så bidrag och vilken hjälp det gick att få som arbetslös, usch å fy och blä vad svårt det är att förstå sånt. Känns som om de som skriver om det verkligen inte vill att man ska förstå någonting av det. Det kan väl ändå inte finnas någon anledning till att skriva det så att det blir helt ofattbart och sen gömma undan all fakta i märkligt utformade menyer? Jo det är klart, när de har det så här så är det få som förstår hur de ska göra för att få bidrag, alltså sparar de pengar. Rätt smart när man tänker efter.

Kände mig halvstolt när jag äntligen lyckats svara på frågorna, även de skrivna på ett märkligt sätt, och läraren godkänt svaren. Allt kändes bra fram till det att vi skulle ha vår lilla genomgång. Det visade sig att jag knappt hade haft med hälften, men allt var inskickat så det är inte så mycket att göra någonting åt, suck.

Känns som att det är en sak att misslyckas med det hela i skolan, men vill fan inte misslyckas med detta i verkligheten!

Angående arbete så ringde lin chef idag och berättade att han tappat bort lappen med mitt kontonr på och eftersom jag inte har detta i huvudet och inte var hemma när han ringde så måste jag ringa till honom tidigt imorgon om jag ska få min lön. Så gick det med den sovmorgonen på min lediga dag…