Måste komma på något nytt att göra. Mitt liv följer ett tydligt mönster, ett tråkigt mönster. Det är inte jag, det är någon som jag blivit. Hoppas det bara är tillfälligt, eller rättare sagt jag fårväl se till att det bara är tillfälligt. Mönstret som är nu måste i alla fall brytas.

Gör ju saker som jag aldrig annars skulle gjort, fel saker. Umgås med personer jag gillar, bara för att jag inte orkar låta bli. Låter folk prata skit om mig, bara för att jag inte orkar göra något åt det. Så kan det ju faktiskt inte fortsätta. Om jag skulle falla på riktigt och inse hur många som ser ner på mig skulle jag aldrig våga se upp igen, aldrig våga ta mig upp igen. För jag är frg, så otroligt jävla feg. Fast det visste ni väl redan.

Men vissa personer beöver faktiskt sättas lite på plats igen tycker jag. De borde åter få den respekt som de en gång hade för mig. Usch, hör ju hur jag själv tänker… Gillar det inte egentligen. Men måste ju hitta på något nytt och måste stoppa en del av det som sker, innan det är för sent… Men hur ska ja göra? Hm, får komma på någon smart lösning snart.

Har känt att allt varit så bra idag, ingenting vara egentligen riktigt bra, men inget var heller riktigt dåligt. Det gjorde att jag kom i balans med mig själv, och allt känndes faktiskt riktigt bra. Bra på ett ärligt sätt, innan jag började låtsas. Men det blev för bra, kände att snart händer det något som gör att jag kommer falla igen. Ville verkligen inte, ville vara kvar. Visste inte hur jag skulle göra. Jag och min mamma satt och såg på film, hur ofta händer det? Men det var för bra, orkade inte riktigt med det. Kände att om allt lyckas hålla ikväll så kommer det i alla fall vara förstört imorgon och jag kommer falla då.

Skyllde på att jag var trött och gick upp. Tänkte att kanske, kanske hade jag ändå inte passerat gränsen för vad som är för mycket än. Men det var bara en förhoppning, för helt plötsligt var jag tillbaka i min obalans. Helt plötsligt började jag störa mig på allt igen. På såna små saker som jag annars bara rycker på axeln mot när jag är i balans. Men nu är jag inte kvar där längre, för balansen blev störd.

För mig så är det en väldigt stor skillnad på att vara kompisar och att vara vänner. En kompis är en person som man känner så där och kan umgås med. Men inte så mycket mer, eller rättare sagt, det blir inte så mycket mer. Man kommer inte in på varandra på djupet, man förstår inte riktigt den andra, man kanske inte heller har det behovet. Man nöjer sig liksom med den ytliga kontakten, för det är det som man klarar av.

En vän är för mig stället den personen som man kan dela allt med. Den som förstår utan att man behöver säga något. Den som känner likadant eller i all fall liknande, så man förstår varandra. De som betyder så otroligt mycket för mig, de kommer alltid att betyda mycket för mig. För de som blir mina vänner kommer alltid att vara det.

Tack för att ni finns för mig!

Vet inte riktigt hur jag ska ta vissa saket. Är det bara jag som tänker son jag gör? Nej oftast är det faktiskt inte så. Men folk i min klass alltså, blir så jä*a trött på dem, hur tänker de? Tänker de över huvudtaget?

Herregud man skulle ju kunna tro att de var födda igår som de resonerar ibland. Får allt serverat framför sig, men struntar ändå i det. Framtidsplaner, vet du/ni vad det är? Framförhållning, se vdad det du gör nu kanske har en rätt stor betydelse längre fram. Men nej då, gö som det är lättast nu bara och kom och gnäll sen när det inte blev som du trodde. Shit vakna, inse att man har lite eget ansvar också. Man kan inte bara ta för givet att allt ska bli som man vill, inte utan att göra något för att det ska bli så i alla fall.

Suck!

Jag brukar verkligen aldrig vara sjuk, visst kan vara lite förskyld eller så ibland men inget mer. Nu är jag sjuk igen, var ju bara två veckor sedan sen sist, känns inte riktigt bra det här.

Fattar inte riktigt vad det är nu heller. Hade lite ont i halsen i gårkväll, tänkte inte så mycket på det och somnade. Vaknae sen var 5 min hela natten och varje gång var det något som var fel, jätte törstig, ont i benet, svettades, jätte ont i halsen, frös, pulserande huvudvärk osv. Men var trots detta inte vaken i så många sekunder innan jag somnade igen för att vakna efter 5 min igen. Trotts men störda sömn så känndes det som 0m jag sovit länge mellan gångerna som jag vaknade.

Vaknade vid 7 av väckarklockan och fick för mig att gå upp då, en mycket ovanlig grej för mig. Gjorde mig klar för att gå till bussen och kommer ner i köket och bara trillar ihop. Fattade inte riktigt vad som hände… Kom dock fram till att jag nog inte skulle gå till skolan idag så gick och la mig och sov igen. Vaknar efter någon timma och då är täcket vått av svett. Tar bort töcket och somnar om för att vakna efter en stund av att jag fryser så jag skakar.

Så har dagen flutit på men det har blivit bättre efter hand. Trodde allt var okej igen ända tills jag skulle dusch förut och får världens huvudvärk av ljudet av vattnet. Hm, vet inte riktigt vad jag ska göra åt det här, eller ens vad det är. Ska jobba imorgon så hoppas verkligen allt är bra så. Ska sova snart för att vila upp mig inför morgondagen.

Sov så gott!

Ännu en låt att bara älska, känslan som den ger mig…

Sad story – Byz

I only see the shadow of the man that I was before
Nothing real nothing anymore
Only hate in my eyes see red
I was living in a dream world
With you girl always by my side
You was there and I always tried
To give you everything you needed
Anything you wanted anything at all

Then came the day when I saw you
At the station he was there with you
You kissed him and hugged him
You stood there so happy
I dropped everything
I dropped our ring
But then you saw my face
And I saw your eyes
You ran over to me
Showered me with lies
I saw tears roll down your cheek
How could you damn I loved you

You said you were sorry
But what difference does it make
You were everything to me
But now I don’t look your way
Cause you took it away
You were sorry
But those tears don’t mean nothing now
You were everything to me
But now you’re only a girl
Alone in this world

I only see the shadow of the man that I was before
Nothing real nothing anymore
Only hate in my eyes see red
You said that it was nothing
He was a friend and you said goodbye
Girl I know you I know you lie
And your friends told me more
More about him more about you
And I know you’re lying cause I saw you
You said to me you went to work until around two
Instead you kissed him hugged him
You stood there so happy
I stood there alone and my heart was like stone

And then you saw my face
And I remember your eyes
Remember what you said remember all those lies
Remember tears rolled down your cheek
But I can’t remember that I loved you

You said you were sorry
But what difference does it make
You were everything to me
But now I don’t look your way
Cause you took it away
You were sorry
But those tears don’t mean nothing now
You were everything to me
But now you’re only a girl
Alone in this world

Alla val jag gjort har gett mig erfarenheter, alla saker som jag har upplevt har gett mig erfarenheter, alla erfarenheter har gett mig en grund. Den grund som jag står på känns som en väldigt bra grund. Jag har de erfarenheter jag känner att jag behöver för att kunna misslyckas och komma tillbaka. Min grund är stark nog att falla tillbaka. Jag är inte komplet på något sätt och visst behöver jag komplettera mig själv med massor med kunskap.

Allt kanske inte har varit så kul, men det har gett mig den grund som jag nu har och det är något som jag faktist är väldigt glad över.

Vilken riktigt skit dag det varit, inte pga det jag gjord, utan för hur jag kände mig. Vaknade på morgonen och insåg att ja inte ens va det minsta lilla bakis, enormt ovanlig för mig dessutom var jag jätte pigg. Fick ett sms av Bella ”bara så att du vet så finns det tydligen en inspelning på mej där ja typ lipar och säger att ja älskar dej och att du ska sova här… ja har inget minne av de dock” Hur kommer det sig att du jämt ”älskar” mig när du är full?

Hur som helst så gick vi till skolan sen och hade likör provning. Likör är inte riktigt min grej, speciellt inte bananlikör vilket det var typ 4 av de 25 sorterna. Resten av dagen flöt på men sen helt plötsligt så hände någon, vet inte riktigt vad det var. Hela jag blev super spänd och all energi bara försvann. Varför? Det är inte riktigt första gången heller. Hatar när det händer saker med mig som jag inte ser någon anledning till att det skulle hända.

Hm, et inte riktigt vart jag ville koma med detta inlägget men…

Whiii, va alldeles för länge sen det här. Men nu är det dags igen på en tisdag och allt. Kanske inte så väl planerat men va fan ;P. Börjar dessutom imorgon med likör provning, känns ännu mindre lyckat men va fan ;P Nu kör vi

Undra vad det är med mig och tandläkare egentligen. Jag är inte rädd för att gå dit, har egentligen inget emot att göra det alls. Ändå undviker jag det så länge det bara går. Fick ett sms idag om att jag skulle dit imorgon 13:50, något som jag inte alls hade någon som helst aning om. Aja bara att ringa och byta tid så fort jag kommer hem. Det är väl inget märkvärdigt med det eller? Jag menar ska jag åka från skola, hitta en buss som passar, gå genom hela stan, gå till tandläkaren, gå tillbaka genom stan, hitta en buss som passar åka tillbaka till skolan. Funkar inte riktigt bra liksom. Ringer får ny tid i mars någon gång, klockan 13:00, va fan tänker ja med när jag tackar ja till en till knäpp tid? Säger bara ja tack och läger på . Suck.

En annan lite detalj som jag kan till lägga att detta är inte riktigt första gången som jag ringt och ändrat tid, har för mig att första gången som jag fick tid denna omgången var i maj 08. Det skulle inte förvåna mig något om det skulle passera maj innan jag kommer dit. Men varför kan man undra då, vaför gör jag så här?