Jag orkar inte med detta komplicerade ångestfulla livet mer. Varför utsätter jag mig för detta gång på gång? Förstår inte varför jag inte bara tar tag i saker och gör det jag ska så jag slipper samla på mig all ångest som bara växer och växer. Blir så trött på mig själv varje gång ångestattaken lättar och insikten kommer tillbaka, men ändå gör jag inget åt saken.
 
När jag väl tar tag i saker så är det alltid något annat som rasar, något nytt som dycker upp. Aldrig finns det tillräckligt mycket energi för att ta tag i ett problem och lösa det samtidigt som man har koll på allt annat. Tappar det andra, så när en sak äntligen är löst så har jag tio nya saker att ta i tu med.
 
Kanske hade detta varit rena drömmen om man var på topp, det händer ständigt saker i ens närhet och man har alltid något på gång. Men just nu är det bara så fel. Ingenting är vad det borde vara. Alla dessa ångestfylda timmar, de dödar mig, sakta men säkert.

This entry was posted on fredag, november 5th, 2010 at 12:06 and is filed under 1. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.