När långa nätter inte bilr som man vill
När det inte går att sova fast man är så trött
När man vill ringa någon men inte vet vem man kan ringa
 
Det är då det stora vemodet rullar in.
Det är då man börjar tänka över sitt liv.
Det är då jag inser att alla kloka beslut inte varit rätt
 
När vägen går i sär och floden blir ett hav…

Mitt i natten mörker krymper helt plötsligt kroppen, eller är det allt omkring som blir större?
Sängen blir gigantisk, jag tar ingen plats alls.
Hur jag än anstränger mig så når jag inte andra sidan.
Jag kan inte röra mig, paniken sprids.
 
Jag blir mörkrädd, men ljusets räddsla är värre.
Jag skrämmer mig själv.

Det finns så mycket som bore skrivas ner.
Så mycket jag vill kunna läsa och åter minnas.
Men orden finns inte.
Så texten kommer inte.

Gränsen är nog hårfin, precis som alltid annars.
Oftast är jag på rätt sida gränsen .
Men ibland  så kommer jag över på fel sida.
Ett par sekunder, minuter eller timmar.

Men det finns ett slut, det börjar jag så sakta förstå.