Vem förstår och vem går att lita på?
 
Vem vet hur det är, men ändå vill lyssna?
 
Vem kan kommentera, men inte säga fel?
 
Vem är det jag söker?
 
Blir tydligare dag för dag, timme för timme. Ju mer erat liv får upplevas som mitt, desto längre ifrån varandra kommer vi. Då försvinner viljan att veta, för ni vet. 
 
Kanske borde jag bara tacka för det jag fått tidigare och vara nöjd.

This entry was posted on fredag, november 27th, 2009 at 22:11 and is filed under 1. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.