Vem förstår och vem går att lita på?
 
Vem vet hur det är, men ändå vill lyssna?
 
Vem kan kommentera, men inte säga fel?
 
Vem är det jag söker?
 
Blir tydligare dag för dag, timme för timme. Ju mer erat liv får upplevas som mitt, desto längre ifrån varandra kommer vi. Då försvinner viljan att veta, för ni vet. 
 
Kanske borde jag bara tacka för det jag fått tidigare och vara nöjd.